Frippan i skick

Jag hade frissatid igår. Även om Mia klippte närmare 10 cm och tunnade ut det rejält gick jag därifrån med ett för stort hår. Men vi skulle fortsätta lite idag. Minea hade tid idag och fick det hon önskade. Likadant hår som mamma har. Tänk vad skönt att man är någons största idol. Härligt!

Jag snyltade sedan fem minuter av Mineas tid på slutet och fick mitt hår tillfixat. Så att jag kan hantera det på något vis. Minns ni min långa page som ni hyllade? Endast två dagar hade jag det löst. Orsak? För tjockt och ohanterbart. Synd men sant. Så nu fick saxarna jobba otroligt hår. Nu gillar jag min kortare page. Alltid alltid tycks jag komma tillbaka till den.

Värdefull stund

Sedan bebis föddes, för just åtta veckor sedan är gångerna lätträknade då vi gjort något tillsammans Pekka, Minea och jag. Idag blev det en bra stund för modellera när Leo råkade ta en kvällstupplur. Så fint att göra något tillsammans med flickan med båda föräldrarna närvarande. Jag tror att alla tre njöt lika mycket faktiskt.

Kampanjen

Allt sedan Minea var fyra veckor gammal har hon sovit sina dagsvilor ute i vagnen (inte på dagis då). Jag kan inte säga det samma om Leo. Även om jag vet att barn oftast sover bäst ute har det bara inte blivit av. Han har fått sova lite var det nu passat. Han somnar ofta i famnen och läggs sedan i sin korg. Han somnar ofta i bilen och flyttas sedan över till korgen när vi kommer hem igen. Är vi ute så sover han i vagnen. Promenerar jag så sover han i vagnen. Men det har blivit riktigt hackig sömn för hans del de senaste två veckorna.

Så idag startade Sova ute-kampanjen. Att sova ute i vagnen minst en vila per dag. Så i förmiddags fick han lägga sig i vagnen och så sov han 2 timmar och 40 minuter. Därefter åt han och sov en timme till i sin moseskorg. Skönt!

Tv-tipset

Igår kväll var jag hemma hos Annalina för att fira hennes 28-års dag. En kvinna i sina bästa år. Eller hur? Men för Annalina är det inte alls så. Hon lider av kronisk borrelios och som hon uttryckte det igår har hon inget annat liv. Utan att gå desto mer in på hennes historia här (som verkligen är brokig och sorglig) tänker jag tipsa er om att se dokumentären Du har inte borrelios – du är deprimerad där Annalinas historia kommer fram. Dokumentären sänds på Yle FEM fredag 14.11.2014 kl. 20.

Och tråkigt nog kan jag säga att hon idag är i sämre skick än när dokumentären spelades in. Men se den! Verkligen viktig film om den skitsjukdomen!

Med andan i halsen

Fatta att jag är hemma med mina barn och ändå känner mig jäktad mest hela tiden. Vad är det för fel? Jag rusar hit och dit som om det vore bråttom på något vis. Men det är verkligen mycket. Det är sällan (aldrig?) som man inte har en tid att passa. Det är amning, mattider, dagistider, telefontider, sovtider, öppethållningstider, rådgivningstider. Och egentligen främst för att få dagen att rulla så smidigt som möjligt.

Tränar medvetet på att gå långsammare, inte springa fram. Idag tränade jag med mycket nöjd bebis på min shoppingrunda. Istället för att plocka upp lunch och ta med hem, satt jag faktiskt ner på café och åt den. Ingen brådska alls.

Mycket väl godkänt träningspass. Don’t you think?

Från noll till hundra

Det känns ganska explosivt här i hemmet för tillfället. Ena stunden är det zen på hög nivå. Alla är glada, skrattiga och gör allt för att alla ska ha det bra. I följande stund, påriktigt följande stund, kan bebis gallskrika, flickan ha TrotsDeLux och föräldrarna försöka överleva med en soppa av olika uppfostringsmetoder. Testa allt liksom. Och så är man tillbaka i zen en stund senare igen.

Alla med på bloggkväll!

Ni har väl inte missat Lindas bloggkväll på DinoDina med glögg och shopping och allt fredagen den 28.11.2014? Just har jag anmält mig till den kvällen. Kolla Lindas blogg för mer info om eventet och hur man anmäler sig. Hoppas vi ses där. Ska bli så roligt!

Ah, dylika evenemang får mig att längta så till lillajul, advent och julen att jag måste gräva lite i arkivet för inspiration från förra året. Stjärnan i lillajulsgranen här.