Riktig vinter och nedräkning

Om gårdagens solpromenad visade något annat än Finlands vackraste sida så var det definitivt att kameralinsen borde putsas. Pronto. Men nu är kameran tryggt i skåpet igen och ingen har putsat något. För det känns inte så viktigt. Handbollsfinalen igår var viktigare och idag efter jobbet var bakning av Runebergstårtorna viktigast.

1

2

3

4

5

Igår gick Leo på sitt första kompiskalas också för att fira femåring. Söta kalasbarn.

6

Och nu vill vi (jag) ha tulpaner i huset igen. Idag fick det bli Mineas favoritfärg – mörklila. Perfekt med lite färg i den rådande snöstormen. Nu räknar vi dagar till sportlovet och resan. Nitton dagar kvar.

Blällelklang

Leo håller hårt fast vid att det heter Blällelklang, med ett älll (alltså R) på slutet, när Minea högljutt hävdar att det heter Bjällerklang, med J och R. Och där har vi en av julens viktiga syskonkamper.

Här har vi firat jul sen i fredags och nu har vi torsdag. På julafton fick vi syster med familj till oss och här sov de sedan två nätter. Det har varit bra mycket mer liv och rörelse från morgon till kväll. Nog vet man ju själv hur mycket man vill göra annat än sova när man har övernattningsgäster. Mycket prat för såväl barn som vuxna från tidig morgon till sen kväll.

1

2

3

4

Vi tog vår juliga familjebild och efter det fick Leo tag på fjärrkontrollen till kameran. Det blev väl 20 bilder på honom, snygga och glada nog.

5

6

Julgröt till frukost. Fiskbord till lunch, favoriten. Något sött till kaffet. Till middag brukar vi sedan äta lådor och skinka. Helt perfekt att äta flera gånger ännu medan barnen är små och kräver sina alla matgånger, också på julafton.

7

Betti hade gjort härligt julgodis. Det här blev min favorit, vitchoklad och polkagris.

9

Mamma och mommo kom med efter lunch. Helt härligt att få ha dem båda med.

8

Juklappsöppningen var lugnare än vanligt. Färre och allt vettigare paket i år. Dessutom satsade vi hårt på att en person öppnar i taget och alla följer med det. Barnen hade ju inte alla samma mängd paket men det fungerade ändå. Leo som hade färst paket av barnen sa efteråt ”Näl jag fådde så många paket så tänkte jag nästan splicka”. Älskade unge.

Juldagen firade vi hos famo och julannandag hos fammi och mamma. Helt traditionsenligt alltså. Ännu idag har vi ätit lutfisk och rester av julmat här. Och ännu finns några svansar lax kvar. Men sen får det ta och räcka. Har njutit så mycket av julen i år. Mindre stress för varje år som går och så hoppas jag att det fortsätter.

Jullovet är här

1

2-2.jpg

Det är så vackert ute med all denna snö. Det bidrar till min hundraprocentiga julstämning just nu. I fredags inleddes julfirandet hos oss i och med att Första maj-gänget kom över på julglögg. Kändes lite som julafton redan då.

3

7

5

Igår myste vi mest hemma, sådär som jullov ska vara, och till eftermiddagen när vi ville ut i snön åkte vi till Hjortlandet för att hyra snowboardset åt barnen för hela säsongen och så testade de lite. De minns jättebra efter den här nio månaders pausen så nu är de så ivriga att åka igen.

6

Idag blir det lite förberedelser och en tur till gammelmoster på hennes födelsedag. Hoppas ni alla får en skön jultid. <3

Julgranskatastrof med ett lyckligt slut

1

Så fick vi den största och frodigaste julgran i vår granhistoria. Vi tog in den, pyntade den med all kärlek och omsorg. Så vattnade vi den. Jag drog till i granmattan för att flytta den närmare väggen. Och så hände det som inte får hända. Hela granen välte. Några pynt gick sönder och lillebror stod såklart bredvid och blev lite skärrad såklart. Och vem skulle inte bli helt jäkla besviken när allt jobb man just gjort försvinner. Men inte en tår, bara cirka tusen frågor om varför den föll.

Efter uppstädning av barr i en stor vattenpöl på parketten fick granen ligga i tamburen en stund. Pekka var helt redo att kasta ut hela trädet. Då skulle nog dansa ut julen ha fått en helt ny betydelse.

Vi studerade granen och kom fram till att stammen var sned och kapade kallt (eller ganska mycket tog det i hjärtat) av 30 centimeter. Och så hade vi en lite mindre gran. Vacker och frodig ändå.

2

Imorse före dagis och förskola fick barnen pynta lite igen och de verkade glada över att vi hade räddat granen. Det kanske inte var någon större självklarhet när de somnade igår kväll. Imorse sa nämligen Minea att hon hörde hur vi sågade inne (stämmer!) i tamburen (stämmer!) och hon trodde att vi sågade från toppen och undrade hur granen skulle se ut idag.

Och idag berättade Leo för en kompis mamma på dagisgården om hur granen fallit och så kom det där skrämmande orden. ”Gissa vad min mamma sa då!”. Och jag varnade henne att nu kan det komma lite vad som helst för jag visste att det kanske kom en svordom eller tre. Men han sa glatt ”Hon ropade ‘Papppaaa kom och hjälpa’. Svordomen kom väl först när jag såg hur golvet simmade.

Och ikväll har vi försökt att bara njuta av att vi har en gran som står på sin plats som vilken vanlig gran som helst och sprider julstämning i hela hemmet. All good!

Lillajul och första advent

Hej från soffan. Här sitter jag som en äkta myzare och bloggar medan brasan sprakar bredvid och Pekka läser kvällssaga för barnen i övre våningen.

Vi har verkligen gått all in på lillajuls- och adventsmyset med stjärnor i så gott som varje fönster, paketkalender och tomtedörr för barnen, pepparkaksbak och en snabb sväng till en julmarknad (jag hade såklart glömt cashen hemma så det blev inget köpt).

Så bra med december faktiskt. Bara tre veckor (och en dag) till julafton. Julen ska vi fira här hemma igen. Älskar det!

Söndagsfrukosten

1

2

Söndagen är den morgon i veckan då vi tar det helt lugnt. Det innebär också att vi äter frukost i lite långsammare takt och njuter lite mer av gröten, smörgåsarna, croissanterna och teet innan det är dags för hamnen och båtfix i några timmar. Gillar det här söndagsupplägget så mycket. Urskönt!

Ensamveckan och en svansande hund

Förra veckan var Pekka på arbetsresa i Norge och jag var på tremis med barnen. Den här gången gick det ändå smidigt (så har det verkligen inte varit alla gånger). Man märker att barnen blir äldre helt enkelt.

Mamma hade också barnen en natt vilket kändes bra och jättekonstigt på samma gång. Minns inte om jag sovit ensam en enda natt här hemma sen vi fått barnen? Undrar.

3

4

2

1

På veckoslutet fick vi sällskap av lite mera familj. Mamma, systeris familj, pappa, Piksu och Paddy i olika omgångar. Ljuvligt med en hund i huset, även om vi har det riktigt bra utan en hund så var det hur roligt som helst att ha Paddy här svansande. Så mysigt.