GULD

I tre och ett halvt år tjänade min iPhone 4 mig så väl. Förstår ni. Så länge är inte telefoner gjorda att hålla nu mera. Men den fixade det. Ända till slutmetrarna. Så i höst, när den blev så långsam att min man hade kastat den på soptippen pronto om den varit hans, började jag drömma om iPhone 6. Och så blev drömmen verklighet och jag beställde den.

Igår landade den hemma hos mig. Är lite kär i utseendet och speciellt SNABBHETEN. Aha, det behöver liksom inte ta fem minuter att flytta över en bild med Wifi-kortet från kameran. Det kan gå på tio sekunder.

Ja, jag säger bara God jul Danni!

Decembersolen

Solen! Fick små känslor av att det inte alls var vinter och mörkt utan en helt vanlig sommardag där ute. Men så var det ju julpyntet, den lilla granen, pepparkaksburken och allt det där som vittnade om december och kyla.

Ett stilla hej från sjukstugan

 

Tänk så stillsam babyn kan se ut, fastän han stundvis har det riktigt illa att vara. Det är inte bara ögoninflammation, nej. Om det vore så väl. Det är en riktigt sjuk liten det här. Idag har vi varit till läkaren också och sitter med en remiss där Leos lilla sjukberättelse står skriven. Redo att åka till Jorv om läget blir sämre. Och när barnen är sjuka är ju den högsta önskan sannerligen att de bara ska vara friska. Forever and ever.

Och flickan då? Hon med öroninflammationen som vi inte hade gissat oss till på något vis, men som ändå fanns där idag när vi besökte läkaren? Ja hon har lite energi i alla fall. Igår ritade hon en så fin bild på pappa. Teckningen fick till och med hedersplats på kylskåpet, där inget annars får hänga. Titta bara.

Kärleken – den villkorslösa

Så mitt i allt, bland rinnande näsor, trotsstormar, inflammerade ögon, handdesi, matstunder, amning, tv-program, bokläsning, utevistelser, uppskrapad läpp och what not, kommer den – kärleksförklaringen. Hon kurar sig upp under min vinge och säger ”Mamma jag tycker jättemycket om dig.” ”Och jag tycker jättemycket om dig älskling. Jag älskar dig.” ”Jag älskar dig också mamma.” Och tårarna dyker upp i mina ögon. Och samma procedur upprepar sig flera gånger under dagens lopp.

Om hon var tonåring skulle jag definitivt tro att det handlar om att hon vill på fest på weekenden. Men nu när hon bara är två tror jag mest på kärleken – den villkorslösa. (Om det inte var flera pepparkakor hon i verkligheten var ute efter.)

Är ni med?

Jess! Den där Cila kör julkalendern Dagens planka även i år. Känner att det är en ypperlig chans för mig att så småningom komma igång med lite träning igen. Så jag kör. Har just fixat den första luckan. Hurra! Är ni med?