
Ännu för ett par dagar sedan när jag såg glöggen här hemma tänkte jag inte än. Ikväll fick jag så stor lust på glögg så det var bara att värma. Och visst var det gott. Glöggsäsongen är här nu.
dannipaalosmaa.com

Ännu för ett par dagar sedan när jag såg glöggen här hemma tänkte jag inte än. Ikväll fick jag så stor lust på glögg så det var bara att värma. Och visst var det gott. Glöggsäsongen är här nu.
Till eftermiddagen fick Malin och jag lite julfiilis så vi åkte iväg på inredningsutfärd. Det finns två supermysiga inredningsaffärer här som jag inte besökt innan idag. På Sjökulla gård huserar Lugnet Life & Living och på Oitbacka gård Country White. Mycket riktigt. Julen var definitivt närvarande i butikerna. Och ja, visst fick vi mersmak för julen.

Jag hade frissatid igår. Även om Mia klippte närmare 10 cm och tunnade ut det rejält gick jag därifrån med ett för stort hår. Men vi skulle fortsätta lite idag. Minea hade tid idag och fick det hon önskade. Likadant hår som mamma har. Tänk vad skönt att man är någons största idol. Härligt!
Jag snyltade sedan fem minuter av Mineas tid på slutet och fick mitt hår tillfixat. Så att jag kan hantera det på något vis. Minns ni min långa page som ni hyllade? Endast två dagar hade jag det löst. Orsak? För tjockt och ohanterbart. Synd men sant. Så nu fick saxarna jobba otroligt hår. Nu gillar jag min kortare page. Alltid alltid tycks jag komma tillbaka till den.

Sedan bebis föddes, för just åtta veckor sedan är gångerna lätträknade då vi gjort något tillsammans Pekka, Minea och jag. Idag blev det en bra stund för modellera när Leo råkade ta en kvällstupplur. Så fint att göra något tillsammans med flickan med båda föräldrarna närvarande. Jag tror att alla tre njöt lika mycket faktiskt.




Allt sedan Minea var fyra veckor gammal har hon sovit sina dagsvilor ute i vagnen (inte på dagis då). Jag kan inte säga det samma om Leo. Även om jag vet att barn oftast sover bäst ute har det bara inte blivit av. Han har fått sova lite var det nu passat. Han somnar ofta i famnen och läggs sedan i sin korg. Han somnar ofta i bilen och flyttas sedan över till korgen när vi kommer hem igen. Är vi ute så sover han i vagnen. Promenerar jag så sover han i vagnen. Men det har blivit riktigt hackig sömn för hans del de senaste två veckorna.
Så idag startade Sova ute-kampanjen. Att sova ute i vagnen minst en vila per dag. Så i förmiddags fick han lägga sig i vagnen och så sov han 2 timmar och 40 minuter. Därefter åt han och sov en timme till i sin moseskorg. Skönt!
Igår kväll var jag hemma hos Annalina för att fira hennes 28-års dag. En kvinna i sina bästa år. Eller hur? Men för Annalina är det inte alls så. Hon lider av kronisk borrelios och som hon uttryckte det igår har hon inget annat liv. Utan att gå desto mer in på hennes historia här (som verkligen är brokig och sorglig) tänker jag tipsa er om att se dokumentären Du har inte borrelios – du är deprimerad där Annalinas historia kommer fram. Dokumentären sänds på Yle FEM fredag 14.11.2014 kl. 20.
Och tråkigt nog kan jag säga att hon idag är i sämre skick än när dokumentären spelades in. Men se den! Verkligen viktig film om den skitsjukdomen!
Fatta att jag är hemma med mina barn och ändå känner mig jäktad mest hela tiden. Vad är det för fel? Jag rusar hit och dit som om det vore bråttom på något vis. Men det är verkligen mycket. Det är sällan (aldrig?) som man inte har en tid att passa. Det är amning, mattider, dagistider, telefontider, sovtider, öppethållningstider, rådgivningstider. Och egentligen främst för att få dagen att rulla så smidigt som möjligt.
Tränar medvetet på att gå långsammare, inte springa fram. Idag tränade jag med mycket nöjd bebis på min shoppingrunda. Istället för att plocka upp lunch och ta med hem, satt jag faktiskt ner på café och åt den. Ingen brådska alls.

Mycket väl godkänt träningspass. Don’t you think?