
Det känns ganska explosivt här i hemmet för tillfället. Ena stunden är det zen på hög nivå. Alla är glada, skrattiga och gör allt för att alla ska ha det bra. I följande stund, påriktigt följande stund, kan bebis gallskrika, flickan ha TrotsDeLux och föräldrarna försöka överleva med en soppa av olika uppfostringsmetoder. Testa allt liksom. Och så är man tillbaka i zen en stund senare igen.
















