För ett år sedan fick Minea det här alfabetspusslet från Janod i julklapp av gänget på French Blossom. Hon älskade det då och älskar det lika mycket nu. Nu kan hon nästan alla bokstäver. Det är liksom A som i Anni och Annika, B som i Betti, C som i Cupcake (hennes mjukiskanin) och så vidare.
Ni vet, jag är lite extra pepp på att hon ska lära sig så mycket som möjligt med bokstäverna inom sitt andra levnadsår eftersom jag forskat i läsning så pass mycket att jag vet att en del rön säger att tvååringen är mest sensitiv för att lära sig läsa.
Och jag gillar hur hon ”läser”. Den där dagen då Leo föddes var ju Minea och Pekka till IKEA. När de kurvar in på parkeringen utbrister hon ”Titta pappa där är Elin och Anni.” ”Oj, var ser du dem?” ”Där uppe på taket.” Så det var ju helt klart bokstäverna A och E som fanns med i IKEA. Och såhär gör hon alltid. Oftast bongar hon självklart M först, sedan P och så vidare.
En annan typ av läsning nu också. I tre veckor nu har hon krävt samma kvällssaga. ”Vad sa Pappa Åberg?”. Och ungefär halvvägs in i boken börjar hon läsa med i kör och läser med ända till slut. Också här växer intresset för litteraturen och läsningen.
På dagis tar flickan en bok och läser för de andra barnen. Ibland är det väl den riktiga berättelsen och ibland hittar hon på utgående från bilderna. Själv var jag precis likadan som barn. Men som ni märker är hennes eget intresse för bokstäver och läsning enormt. Igår blev förresten hennes första dikt till. Mer om den senare.
