Mitt i julfirandet

Hej mitt i julfirandet! Hoppas ni har haft en bra jul hittills. Här var det ju spännande in i det sista om vi skulle få fira jul hemma bara familjen eller om vi skulle kunna få systers familj hit. På fredag var förkylningarna ändå så avsevärt mycket bättre att vi kunde få dem hit. Så på julafton kom de efter julgröten och så kunde vår dag börja.

Visst är det konstigt att julafton känns ungefär två timmar lång nu när man är vuxen. Som barn var dagen evighetslång och väntan på paketen var olidlig.

Julafton fyllde vi med god julmat, lek, bastu, ringlekar, mera mat och förstås paketöppning.

1

0jpg

2

3

Tack vare årets julkalender var det mycket surpuppslek. Här har barnen just surpuppidooat en stund på soffkanten men pokerfacen höll inte hela vägen.

4

5

Juldagsmorgonen handlade om lek med nya leksaker förstås. Sedan en liten julbrunch med all julmat på en och samma gång.

1

Vid vilotider satt vi oss i bilen och åkte iväg till Lahtis, till mofa och mammu.

3

2

Där fick vi så god mat och när vi ätit oss riktigt mätta blev det en stor överraskning för barnen i och med att julgubben kom på besök.

4

6

Idag fortsätter julfirandet med lunch hos fammi och efter det julträff hos mamma och herr S. Via gravgårdarna ska vi också.

Julglögg och uppesittarkväll

Ikväll har vi inlett julfirandet med julglögg här hemma hos oss. Barnen väntar med så stor iver på julafton. Själv tycker jag att det ska bli så roligt att få systers familj till oss och fira jul tillsammans med dem.

1

3

2

Nu ska jag dyka i chokoburken och följa med uppesittarkvällen lite. Dags för soffläge.

Jag vill samtidigt passa på att önska er en riktigt GOD JUL. Sköt om er och varandra. Och kom ihåg att berätta för era käraste vad de betyder för er. Kram

Julstress?

1

Hur har ni det? Här går tiden sakta framåt. Vi har varit inne i en vecka nu. Jag tog en paus hemifrån för skolans julfest igår och idag har jag köpt all julmat och varit på en liten tomterunda. Barnen har sammanlagt varit ute en timme på en vecka. Att annars mår vi bra. Feber och förkylning härjar med oss nu.

2

Barnen har pysslat pynt av hamapärlor. Leo fortsätter att hänga upp alla sina pynt på samma gren. Han vill väl ha koll på sina saker. Jag kan säga att det är ganska få barr kvar på hans gren i dagsläget. Ta bort, sätta tillbaka, ta bort, sätta tillbaka.

3

Och nu börjar hemmet vara i skick för julfirandet. Blommor, ljus och små grankvistar. Mysigare helt enkelt.

4

Idag hämtade jag hem barnens saker från dagis också. Den här har Minea pysslat. En tomte med vattkoppor. Förra årets julminne, helt tydligt.

Sjukstuga, julgran och SKAM

1

Ookej, inte helt som på Strömsö med magsjuka såhär innan jul. Nu är vi inne på våra viktiga isoleringdagar efteråt. Men fortfarande får vi spänna lite för om Pekka också ska falla eller inte. På lördagen när alla var i skick skaffade Pekka världens frodigaste lilla Disney-gran och vi pyntade den. Det var ungefär lika avslappnande som att klämma ner 2-åring i bilstolen medan han ropar ”Jag vill inteeeee!”.

3

Men inte genomruttet. Kvällarna och dagsvilorna under weekenden och idag har gått åt till SKAM-maraton. Ja, jag har sett alla avsnitt, två säsonger, som arenan har att erbjuda. YLE, när ger ni mig nästa säsong? Jag har lärt mig mycket norska under de senaste dagarna men tror inte att jag ännu klarar det utan textning. Vill se säsong tre nu, tack!

EDIT: Okej kunde inte vänta på någon svensk text så nu kollar jag på nrk med norsk text ändå. Tack Linn!

Den viktigaste julhälsningen

Här har vi haft en hemmadag med barnen och Pekka har just tagit över när han jobbat klart så nu kan jag sitta här och nolla en stund.

Amanda skriver så fint idag (igen) om fadderbarn under rubriken Våra pengar är inte bara våra. Inlägget hittar du här. För ett år sedan fick vi ett fadderbarn via Plan, vår Mbaka som just ska fylla tio, och en stor dröm gick i uppfyllelse för oss. Något vi hade pratat om i flera år med Pekka och allt för länge sagt sen. Helt som Amanda skriver tycker jag att det är en självklarhet att en del av vår familjs pengar varje månad går till välgörenhet.

Det är inte bara av godhet utan för att det är självklart. Kan jag lägga ut pengar på en bil kan jag lägga pengar på välgörenhet. Kan jag köpa godis och vin kan jag ge pengar till välgörenhet. Just nu stöder vi två organisationer. Både Plan, i och med fadderskapet och Unicef där jag är månadsgivare. Även i år ger jag minst en välgörenhetsjulklapp till någon som redan har allt.

Om du tycker att det skulle vara fint att ha ett bonusbarn så tycker jag att du också ska bli fadder idag. Ett barn och ett samhälle någonstans i världen kan få den finaste julklappen. Av dig.

1

Idag har vi skrivit ihop en jul- och födelsedagshälsning till Mbaka och barnen har suttit med. Trots att bara jag står som fadder hos Plan så kan man nog säga att vi är en hel fadderfamilj här.

Inför julen

Nu märker man så tydligt hur länge innan jul vi egentligen firar den. Förra veckan, den här veckan och nästa vecka är fylld av olika julrelaterade evenemang. Igår deltog mamma och jag i mofas julfest. Om han ifjol på julfesten ännu pratade på om hur han jobbade för Sjundeå IF, så kan jag säga att läget är helt annat i år. Nu är det knappt något prat alls. Det är närhet och värme som gäller nu. Alzheimern, den mardrömmen. Stundvis bara rann mina tårar under festen. Mofa som alltid varit världens mest rörliga, roliga och pratsamma. Nu behöver han vila.

1

Idag såg jag Lucia i ett par repriser under jobbdagen och Minea som älskar Lucia ville åka till kyrkan för att se på Lucia. Vi väntade nere på torget och såg Lucia och tärnorna skrida ner för trappan. Så fin tradition!

Simhallspremiär & kalas

Redan igår kväll visste jag att den här dagen skulle behöva bli en effektiv en. Det är inte så att jag gärna lägger en söndagförmiddag på veckostädning men ibland blir det så. Så jag tog tag i städningen och familjen åkte till matbutiken.

1

Fick namnsdagsgodis!

På sistone har Leo blivit så ledsen när han inte fått åka med Pekka och Minea till simhallen. Ockååå imalleeen, vrålar han. Imorse blev det prat om simhallen igen och han meddelade direkt att idag skulle han med. Så den här gången blev det så, att hela familjen åkte till simhallen och Leo fick sin simhallspremiär. Vi trivdes i den varma terapibassängen och solen sken in. Kändes lite som på solsemester. Alla var så ivriga att det kändes som om vi verkligen nu vill boka sommarresa till sol och pool. Alla skulle stormtrivas!

Efter en snabb vända hemma åkte vi iväg på 30-årskalas. Det är så roligt, Minea som varit så rädd för djur stod plötsligt där och krafsade både hund och katt och sa ”mamma, har du märkt att katten är såå mjuk” och ”oj, vad skön päls den här hunden har”. Tänkte inte tro mina öron. Leo i sin tur skötte sig på ett helt annat sätt. Han stod där och pratade med djuren från början till slut och försökte kommunicera med dem. Han som oftast bara trivs i min famn på nya ställen ville absolut vara på golvet med djuren. Mycket bra.