Husets bottenplan

Nu ska jag berätta lite mer om huset. Huset är alltså ett fristående hus. Ett egnahemshus i som ingår i ett bolag, vilket passar oss helt perfekt eftersom vi inte direkt är familjen handy man men ändå vill bo i hus. Någon som fixar stuprännorna när de går sönder och någon som fixar kranen när den rinner. Det känns tryggt och skönt, helt enkelt. Här ska ni få se bottenplanen så kan jag berätta lite mera.

Huset är 133m² i två våningar. In kommer man via en inglasad entré. Där finns dörren till ett stort varmt förråd. Sedan in till hall, wc, kök, matsal och vardagsrum. I vardagsrummet finns en öppen spis. Och ut till den egna passligt stora trädgården via en inglasad terrass. På gården finns ytterligare en terrass i nivå med marken, mycket gräs att klippa och en lekstuga. Lekstugan kanske stannar, kanske inte. Det bestämmer de nuvarande ägarna. Gården vätter mot västsydväst. Gården har också staket runt och port mot parkering och gata vilket är så skönt med dessa små.

Upp för trappan till övervåningen. En hall med dörrar åt alla håll. Tre stora sovrum. Minea har redan meddelat att hon vill ha Blixtenrummet. Killen som bor där nu har rätt många Blixtengrejer. Så hon vill alltså ha sovrum nummer ett. Leo kommer då att få bo med henne (Mineas önskan) eller mer sannolikt få ett eget rum. Prinsessrummet, nummer två. Vi föräldrar kommer att ta det största sovrummet. Nummer tre. Ser ni klädrummet där? Något jag verkligen ser framemot att ha. Och så en liten wc till. Och sist men verkligen inte minst. Badrum, grovkök och bastu. Därifrån ut till balkongen. Det känns verkligen lyxigt att kunna stiga ut där efter bastun, hänga ut sitt byke där eller sitta där en varm kväll med en bok när barnen somnat.

Orsaken till att vi förälskade oss i detta hem? Ja. Typ allt som står ovan. Men mest för att det påminner så mycket om vårt nuvarande hem. Känslan är lika. Feels like home to me liksom. Om det är något vi ska förändra? Högst antagligen ska vi måla ett par väggar vid inflyttning men också på längre sikt kommer en köksrenovering att bli aktuell då vi i så fall kommer att fälla väggen mellan kök och matsal. Men här talar vi inte snar framtid eftersom köket är i nästan perfekt skick i dagsläget.

Love at first sight!

På tolv dagar

Sanningen är att den senaste veckan är det inte bara barnens nattliga eskapader som tagit min nattsömn. Och inte bara solskenspromenader och godisätande som upptagit mina dagar och min tankevärld. Utan något betydligt större än så.

För tolv dagar sedan var vi och kollade på ett hus några hundra meter från oss. För åtta dagar sedan gav vi ett anbud på det huset. Anbudet godkändes. För sju dagar sedan värderades vårt hem. För två dagar sedan fotograferades vårt hem. För en dag sedan hade vår förmedlare första privata visningen. Idag godkände vi anbudet som paret gav på vårt hem.

Idag skulle lägenheten komma upp på nätet. På söndagen var det tänkt att det skulle bli premiärvisning och den tryckta broschyren med bilderna fick vi se idag när vår förmedlare var här för att få våra sista underskrifter.

Och nu firar vi! Det här är så stort. I slutet av april blir det flytt för oss. Till ett HUS! Och de fina människor som köper vårt hem kommer att få det så bra här. Lite vemod finns såklart med i bilden när man tänker på allt fint detta hem fört med sig för oss. Hur mycket som hänt under de fyra år vi bott här. Ännu får vi en sista vårvinter här innan det är dags att gå vidare.

Den allra första vårdagen

Skulle det här vara ett Muminavsnitt skulle det heta ”Den allra första vårdagen”. Som från ingenstans dök världens härligaste solskensväder med åtta plusgrader upp. Det blev tre promenader och närmare femton kilometer för mig. Däremellan har jag hunnit sänka en hel godispåse också. Perfektion!

Slut på weekenden

Vad har helgen fört med sig då? En massa utevistelse som kanske har gjort att vi överlevt denna extrema sömnlöshet. Igår gick vi också på middag hos våra vänner och hade mamma och herr S. här med barnen. En välbehövlig paus för oss.

Idag tog vi några steg utanför dörren och hade en hel happening, Talvirieha, framför oss. Vi började med skrinning och fattiga riddare.

Sedan hände det något som jag inte trodde att skulle hända på länge. Som ni vet är Minea mycket begeistrad av hästar och andra djur. Men varje gång vi träffar på en häst är det totalt nej för att rida. Så efter många nej var vi påväg hem tillbaka. Men så frågade jag en gång till. Och så plötsligt var det ja.

Och upp på hästryggen. Och vilken otroligt stolt flicka som kom tillbaka från sin ridpremiär.

Mellan varven har vi städat och fixat här hemma. Nu märks det tydligt att ljusare tider är påväg. För att ha ett sådant ljus inne halv fem på eftermiddagen är inget man blivit bortskämd med på sistone.

Nåja. Dags för varm dusch och sedan god natt!

Sömn – en lyxvara

På sömnfronten är det definitivt uruselt. Tänder, mardrömmar, stora tankar, insomnia. Ja, vår familj är lite sömnlös nu. Så hos oss är sömnen inte bara en lyxvara utan också en bristvara. Men vi kommer att komma igen. Om sisådär två år.

Rune Bergs namnsdag

Runebergsdagen är här. Plötsligt var dagen här och jag hade inte hunnit baka innan dess. Min pappa brukar ju säga att det bakas runebergstårtor hos oss från nyår till midsommar. Så riktigt har jag inte levt upp till detta ännu. Tror detta blir årets enda sats dessutom. Till näst blir det ju fastlagsbullar på agendan.

Och som ni märker på rubriken så håller Minea fast vid att Runeberg är Rune Berg, som i BUU-klubben. Så i morse berättade Pekka att det är Runebergsdagen och vem Runeberg var. På vägen till dagis säger Minea:

”Titta mamma Finlands flagga är där för att det är Rune Bergs namnsdag.”