Ett inredningsprojekt: Aveo & Lemminkäinen

Oj vad gärna jag hade varit i Vasa i torsdags. Senast i somras besökte jag min studiestad men nu hade det varit kul att få fotografera en lägenhet tillsammans med mina bloggkolleger som också de samarbetar med Aveo. Det är nämligen ett fint projekt Aveo har på gång. De har stylat en av Lemminkäinens lägenheter i Gulsippan på Signalgatan i Vasa. Brukar ju inte använda andras bilder men nu gör jag ett undantag och har fått lov att med hjälp av Maijus och Susannas bilder visa vad Aveo åstadkommit i lägenheten. Se bara.

Bilder: MAIJU.SAW

Bild: Susanna Åman/Huvikumpu living

Lyckligtvis är den fina lägenheten till salu och premiärvisningen är redan på måndag 26.1.2015. Så är ni på jakt efter en lägenhet i Vasa så är det här ett härligt alternativ. Mer info om lägenheterna hittar du bland annat här.

Stylingen är gjord i samarbete med Designers Guild, House Doctor, SESSAKPlantagen och Dermoshop.

Saker som underlättar bykrumban

Visst känns det som om det där eviga bykandet tar upp oskäligt mycket av ens dyrbara tid. Idag känns det som om jag inte gör annat än byker. En orsak kan vara den lillas spyor efter rotavaccinet i kombination med morotsmat. Angenämt.

Men medan jag stod där och vek bort byke just så tänkte jag på att det finns två saker jag inte skulle klara mig utan i bykrumban.

  1. Galltvål. Alltså påriktigt. Alla fläckar försvinner. Jag kan inte förstå att jag inte ägde en galltvål när Minea var bebis. Det känns som om jag tvättade ihjäl vissa plagg bara för att fläckarna inte lossnade på första, andra eller tredje tvättgången. Fungerar mycket effektivare än till exempel Vanish. (Finns att köpa i mataffären.)
  2. Dessa knipsor att para ihop strumporna med innan de åker ner i tvättkorgen. Tänk att en så billig liten grej kan höja livskvalitén så mycket. Att skilja på alla svarta strumpor är en omöjlighet men när varje familjemedlem har egen färg på knipsan så blir det lätt. Nu är det bara att hänga upp strumporna parvis direkt. BÄST. Bättre än galltvålen till och med. (Finns att köpa i lite större marketar.)

Vilket är ditt bästa tips? Jag behöver dem alla.

Vi och vår Liikkuri i KUNTO PLUS

Så idag var det den dagen när KUNTO PLUS tidningen fanns i butik. Tro mig, det här var ungefär det sista jag någonsin trodde att skulle hända (okej kanske det sista efter den här egenföretagargrejen som jag plötsligt kastade mig in i). Jag, i en sporttidning. Sex veckor efter förlossning. Ibland undrar jag var självbevarelsedriften är när man hör sig själv tacka ja till en dylik artikel när man för fyra veckor sedan blivit mamma. Så jag var självklart lite nervös för hur slutresultatet skulle bli. Men så tänkte jag på hur många bilder ni alla sett på mig under dessa bloggår och så körde jag bara. Och fint så!

För nu när jag har artikeln framför mig så tycker jag faktiskt den blev superlyckad. Så positiv och saklig. I huvudrollen i artikeln är ju vår Liikkuri. Kanske världens fiffigaste möbel. Vårt vardagsrumsbord, Mineas rutschkana men framför allt gymnastikredskapet. Och nu, under de första månaderna efter förlossning har den varit i min användning mycket oftare än tidigare just för att öppna min onda rygg och mina trötta axlar. Mera om Liikkuri hittar ni på Liigos sida där ni också kan beställa möbeln.

Jag måste säga att det var skojigt det här. Och Katja Keränen som var hemma hos oss för att göra hela artikeln var så glad och positiv. Hon har faktiskt fått mig att vilja testa på yoga också. Så nu ska jag bara hitta rätt ställe.

Bilder som Katja Keränen fotade till artikeln.

Hemmet idag

Ja, de där grå mattorna i vardagsrummet. De är på plats, även om de behöver jämna ut sig lite ännu. Och kanske jag själv vänjer mig någon dag. Nu ska ni få några bilder då. Och när jag nu hade mitt inredningsobjektiv framme så klickade jag några bilder till på nedre våningen.

Förändring som syns

Ja, egentligen var det väninnan som sa det ikväll när jag satt här och svettades. ”Kul med förändringar som syns.” För plötsligt sitter jag här med mörkgrå mattor i mitt vardagsrum. Det är ju ganska långt ifrån det jag ser framför mig när jag tänker på vårt vita hem. Jag ville ju verkligen ha grått och så såg jag Anna-Lenas lista om att white on white är out. Och så tänkte jag: Go for it bara! And so I did. Neeej, nu låter jag som PH Ylva. Men so be it. Kan tydligen inte hejda mig med swenglishen ikväll. Ursäkta.

Så ja, nu har jag ett vardagsrum som inte känns som mitt. Om ni kan få se en bild? Näj, för Linn har rätt om kräsenheten gällande dagsljuset. Så bilden får bli till imorgon, eller annan valfri ljus dag.

Annars har jag ju också shoppat. Små nya(!) kläder till Lejonungen. Och Mineas overall anlände idag. Vilken dröm! Så visst är jag nöjd. Men mattorna. Vilken jäkla tur att förändring är bra. Men ni vet, inte så ofta jag känner för förändring i hemmet. För trivseln är viktigare än förändringen. Men jag vet vad jag kommer att gilla med dem. Att det inte gör något hur mycket vi än släpar våra svarta strumpor på dem. För förstår ni vilket det största problemet med ljusa mattor är? Inte barn, inte mat, inte vin. Utan strumpor. Strumpor som är rena men blir smutsiga i smutsiga skor. Golven må vara rena, tvättmaskinen må tvätta rätt. Men skorna tvättar vi aldrig. Så nu ska jag gå och släpa lite på mina mörka mattor. So long!

Tänk att han fick nya kläder vår lejonkung.

Långsamma hemmadagar

Våren hittar in i huset allt mer. Förutom pastelliga tulpaner kan man nu se lite Petite Fleur från Villeroy & Boch titta fram. Ja, nu var det dags att plocka fram dem igen.

Vi har också tagit ett vanligt onsdagsmellanmål till nya nivåer. Salta kex och brieost. Ska fortsätta med det till kvällsmål också tror jag.

Rapport från morgonmålsbordet

Vid morgonmålsbordet allt som vanligt. Pekka läser upp nattens NHL resultat för Leo och Minea och jag försöker hålla upp någon egen diskussion under tiden. Redo för en ny dag!