Kategori: Fest

Tänka sig att min mommo och mofa varit gifta i 60 år. Det är något det. Igår firade vi alltså deras diamantbröllop med sång, dans och kaffebjudning. Det är inte så ofta vi är tillsammans alla fyra generationer på samma gång numera, så alla tillfällen är guld värda.

Vi har fått ta del av en så mysig dagisjulfest idag. Den ordnades på det ställe i skogen som barnen brukar besöka varje vecka. Och personalen hade ordnat så vackert med ljusslingor och lyktor där. Barnen hade också med lyktor och ficklampor. Barnen sjöng sånger och det bjöds på pepparkaka, saft och glögg. Verkligen mysigt!

Och påriktigt blir jag så ödmjuk när jag tänker på det fina jobb dagispersonalen gör med våra barn varje dag. Det minsta vi kan göra är att tacka dem för dagen varje dag. Men till jul och sommar tycker jag det är fint med ett större tack. Den här gången samlade vi familjer ihop till presentkort åt personalen i gruppen.

Allt går inte alltid enligt planerna. I ett års tid har Minea väntat på julmarknaden i Ingå och glöggen hos våra vänner efteråt. Men i år var det bara jag som fick åka. Vi har två små med förkylningsrester här hemma. Jag njöt, för första gången på ett bra tag av några egna timmar. Så nyttigt mellan varven.

Till kvällen hade någon liten tomte varit i farten och lämnat paket på trappan (också någon mormortomte hade varit i farten). Barnen fick We are all unique pyjamasar, som jag nog tänkt till julen men som Minea hade ett skrikande behov av redan nu. Som ett härligt tillägg kom det små skjortor med pyjamasarna. Lilly-dockan fick genast på sin. Och vi fick en riktigt fin lillajulskväll.

Att ligga kvar i sängen lite längre och lyssna när Pekka och Minea börjar skramla nere i köket. Då vet man att det nalkas god frukost. Efter frukosten tog vi en lugn förmiddag hemma. En massa fix för mig och en fin ro för Minea att leka längre lekar. Väldigt lycklig liten mamma med sin Lilly docka. Och Leo får vara med på ett hörn. Han får vara storebror som dricker ur Lillys pipmugg.

Så hade vi ju födelsedagskortspyssel också. Minea skriver och skriver.

Och sedan gick vi på kalas. Lilla systersonen. Fem år. Minns så väl när han var liten som en chipspåse. Kolla bara.

Och än en gång drunknade jag lite där i arkivet. Den här bloggen har ändrat en hel del sedan början. Den har varit med om studietid, bröllopsplanering, flyttar, graviditeter och barn. Jag ser att det finns månader då jag skrivit långt över hundra inlägg. Bloggen var mitt instagram då. Nu ser jag hur folk ber om ursäkt om de skriver mer än ett inlägg per dag. Är det inte bara härligt om bloggare vill uppdatera? Skriv!, säger jag.

Det såg lite annorlunda ut för ett år sedan på vår sushikväll med Lotti och Anttu. Då var det en ständig risk att fälla en sushibit med soja på Leo som låg i famnen medan vi åt. Nu satt han där och åt sushiris och Minea smällde i sig en hel del sushi hon också.

Någon liten minut kvar att delta i utlottningen av namnsmycket. Imorgon drar jag en vinnare.

Vi tycks helt tydligt skjuta upp arbetet som ska göras på gården (bland annat en hel rad med buskar som ska grävas upp) och går hellre långa rundor ute på alla andra ställen än på vår gård med barnen.

Till lunch kommer vi passligt in för att fixa ihop lite tortillas. Bästa weekendmaten!

Efter vilan bär det av på examens- och inflyttningsfest hos en av barnens kusiner. Ja man kan säga att det finns en viss åldersskillnad här.

Det bästa när man kör nära flygfältet är de stora flygplanen som flyger rakt bredvid en på låg höjd.

Och just före klockan 18 gör vi det vi aldrig gör. Kurvar till butiken enkom för att köpa chips och godis till kvällen.

Den här tiden när ögonen redan ser i kors och det är dags att lägga upp fötterna i soffan. OCH ha en chipspåse att öppna. Aj aj. Lifvet.