Tog en tur till havet för att få vara för mig själv lite. Andas. Självklart plockade jag med kameran och studerade vintern genom linsen.
Och det var många människor i den bitande kylan som var och en sysslade med sitt. En del låg på marken och fotade (jag), en del hoppade i vaken, en del pilkade, en del åkte längdskidor, en del vandrade, en del åkte pulka, en del skrinnade, en del hade fina stunder med sina barn vid stranden och en del kollade in båtar i vinterförvar. Var och en med sitt helt enkelt.
Det knakade verkligen i isen när man kom närmare.
Har under det senaste året verkligen lärt känna mig själv på ett helt nytt sätt. Jag vet verkligen vad som får mig att må bra, vad som får mig att må kasst, vad som gör att jag får huvudvärk och när det blir för mycket för mig. Jag vet också hur jag ska varva ner, hur jag ska komma vidare efter att ha fått dåliga nyheter och vad jag ska göra mera av. Nu låter det här väldigt självcentrerat och det är det. För jag har jobbat hårt på just den här delen. Att lära känna mig själv. Och att våga tycka om mig själv. Genuint! För vem är den person jag ska stå ut med alla dygnets timmar? Jag.
T A I K U R I 