dannipaalosmaa.com
Minns ni när Leo var fem dagar gammal? Då satte jag ner honom i min mormors gamla tvättkorg och tog några bilder. Då beslöt jag mig för att korgen skulle användas snart igen för liknande bilder. Nåväl. Idag, ett halvt år senare, plockade jag fram korgen igen och placerade honom i den.
Lilla rara lejonkungen.
Idag kom en hemleverans med flyttlådor. Senast igår pratade vi med Pekka om att vi väl kunde packa den första lådan snart. Men båda hade vi kommit till samma slutsats. Att vi använder de grejer vi har i vårt hem. Om vi skulle börja packa något så skulle vi typ behöva rota någonstans långt bak i ett skåp efter något som antagligen redan är nerpackat i en låda. Ännu en skön insikt. Så de där lådorna får nog stå där och vänta ytterligare någon vecka.
PS. Om ni undrar hur det går för fröken och trampcykeln så här en vecka efter att hon börjat så kan jag säga över alla förväntningar. Trodde att detta skede skulle komma till sommaren kanske. Jag laddade jag just upp en snutt på instagram från kvällens cykeltur. Se den här.
3-års granskning på rådgivningen för Minea idag. Hon klarade alla test med glans. Tycker att det är lite roligt att hon går till en finsk hälsovårdare. Och än en gång visade hon att hon klarade allt på finska. Jess. På hemvägen hade vi en mycket lycklig dam. Ser ni hur bra de två trivs i Donkeyn tillsammans. Inte en sekund har jag ångrat att vi köpte syskonvagn, den har varit i riktigt hårt dagligt bruk sedan dag ett.
Min vårfiilis har varit på topp idag också. Converse på fötterna en stund till och med. Och så ut på dagens andra tur. Då fick Minea cykla också, till bibban och tågstationen. Plötsligt bongade hon årets första tussilago. Guuul blomma mamma. (Hon visste vad hon var ute efter, eftersom vi på morgonpromenaden pratade om att tussilago snart kommer upp i soliga branter). Och vi fick backa några steg för att ta en närmare titt.
Vad annat då? Varit hos schwester. Och våndas över mitt onda, blå finger som klämdes mellan spegeldörrarna imorse. Men det är ett litet problem.
Och det var den bramåndagen.
Marsmånad bjuder sannerligen på många födelsedagskalas. Jag minns så väl hur mycket jag tänkte på om Minea skulle komma att få en egen födelsedag eller hur många hon skulle få dela med. Nu fick hon ju en dag som ingen nära släkting delar med henne. Likväl har vi många som är födda precis dagarna före och efter. En av dem är Mineas kompis Liam som hade sitt kalas idag.
Allt med cyklingen handlar om ”stora pojkarna”. Vid varje äldre cyklistbarn stannar hon och kollar noga in hur detta beter sig. Så står hon på tramporna och säger iso poika. Och så plötsligt ska hon cirkla runt runt. Emellanåt ska hon stanna, stiga av och leka i något dike. Mellan varven hålla i med bara en hand. Precis som de stora pojkarna.
Men roligt har vi. Speciellt roligt när hela familjen är ute på dessa turer tillsammans. Kära veckoslut, måste du ta slut?
Vilken alldeles härlig och välbehövlig kväll igår. Stack i väg mot stan i det härligaste solskenet. Bara solbrillor och liten väska med mig. Kände mig fri. Sådär som man bara känner sig på våren. Mötte upp Malin och vi tog oss till Kuja i Hagnäs. Kolla våra halloumiburgare alltså!
Och därefter The Real Group konserten i Kulturhuset. Det är flera år sedan vi såg dem senast. Också då med Malin. Så bra kväll bara. Och idag är jag glad att det bara är en vecka till nästa konsert. Då i sällskap av min man.
Nu ska jag berätta lite mera om fenan, SwimFin, som Minea fick i födisgåva av Active family. Igår fick hon nämligen testa den för första gången. Hennes simhistoria är ungefär denna: I januari 2014 (1 år 9 månader) simmade hon med puffar och simring. Ja, ni förstår, då flöt hon mest runt sådär skönt.
Senaste sommar (2 år 3 månader) simmade hon först med samma set av simring och puffar tills de byttes ut till de där gula pontonerna på ryggen, ni vet. Bäst gick de ändå då med puffar på armarna samtidigt. I simhallen under hösten och vintern (fram till 3 år) har hon endast haft puffar på armarna.
Nu (3 år) har hon en SwimFin och det första testresultatet kommer här. Först verkade det lite svårt faktiskt. I den grunda bassängen föll rumpan ner och fötterna tog i botten. Ansiktet tenderade åka ner under vatten. Men sedan fick hon testa på djupt vatten. Och vad hände? Flickan höll upp huvudet och sparkade med fötterna, simmade fritt med armarna. Ja. Hon simmade. Både vi föräldrar och en simlärare som jag pratade med var imponerade av flickan och fenan. Tummen upp!
Jag har fått ett par frågor om fenan redan som jag tänkte svara på här också.
Vilka är fördelarna med fenan jämfört med armkuddar?
Skillnaden är att hon nu måste kämpa för att hålla upp huvudet. Dessutom blir armarnas simrörelse friare och bättre. Det är som riktig simning.
Vilken är skillnaden mellan fenan och de gula pontonerna?
Tror spontant att det är skönare med banden runt magen istället för plast. Det roliga är cckså att man kan flyta och simma på rygg med fenan på ryggen. Det här har Minea inte ännu testat dock.
Väntar ännu mer på vår solsemester nu. Tror bestämt att SwimFin får åka med i kappsäcken.
I samarbete med active family.
T A I K U R I 