T A I K U R I

3-åringen visar prov på att hon faktiskt sett på engelska program och spelat engelska spel på iPaden i sina dagar också. Här är dagens repertoar.

Thank you, bye bye.
One, two, three, four, five.
Wow, jesch, najsch.
Wheels on the busch go round and round. Children on the bus go giggle, giggle, giggle.

Idag behövdes hennes kunskaper och hon har fått lyssna till en massa engelska. Och känner jag henne rätt så kommer det lilla spåkörat att snappa upp flera ord på nolltid. Den optimala åldern för att lära sig språk eller hur. Hittills kan hon två (svenska och finska). Nu vill hon ha flera. Det märks.

Det krävs så lite för att känna sig lycklig. Så lite för att familjen och inte minst barnen att känna lyckan. Idag har jag fångat hur många lyckliga ögonblick som helst på kamerans minneskort. Jag ger er några.

Lite mete i morgonsolen. Mete med vasstrån då.

Dagens program blev inställt och istället blev det Oitans. Hur glad kan man bli över en sådan sak bara?

Moster är bra på att överraska. Minea fick en namnsdagsgåva där i parken.

Tidigare idag hade hon också fått såpbubblor av fammi. Och tänk att få vara på studsmatta för första gången. Båda syskonen lika lyckliga över detta.

Kusiner, hand i hand vid glasskiosken.

En buskram också. Och glass på det.

Best buddies.

Och jag vet. SOLEN. Just den. Lycklig, lycklig. Jag säger bara det.

Vilken dag. På tremis med barnen. Men undantag för ett par timmar då vi haft sällskap. Just nu känns det som om dagen var oändlig. Inte alls på ett dåligt vis, utan för att vi hunnit med så mycket roligt och hunnit njuta av dagen till fullo.

Solen för helt tydligt med sig parkhäng. Barnen trivs. Och jag trivs ute. Tror att vi varit ute upp emot fem timmar idag.

Skött fredagsrundan som vanligt. Bibban, posten och idag butiken som bonus. Skaffade fram lite material för fredagsmys. Så där rullade hon fram med korgen full med fredagsmys. Mycket stolt.

Efter en annan cykel- och parktur hann vi till och med lek i den egna sandlådan och jag ville egentligen lägga mig på rygg på terrassen och titta upp mot den knallblå himlen. Men alltså att börja borsta av den dammängden av min svarta jacka hade varit ett onödigt projekt i detta hem där allt börjar kännas kaotiskt. (Fniss.) Så jag nöjde mig med att sitta lite nätt på det yttersta brädet och njöt av att titta på min lyckliga flicka.

Så hade vi haft mommo här på en timme. Och plötsligt hörde vi en mycket underlig melodi. Ja, nya glassbilsmelodin. Och det nästa jag vet av är att jag har satt en Leoman i innekläder (barfota) och med en mössa på i värmepåsen i vagnen, stövlar och jacka på Minea och mig och vi spurtar ut. Båda barnen lika förvånade över att vi verkligen gick ut. Tänk om det vore så lätt att få iväg oss varje gång. Snart sommar och allt lättare kläder. Längtar.

Och innan läggdags sitter hon där och trallar ”Selfie, selfie, selfiiie”. Och jag är så road bara. Minns ni när hon fick sin första kamera? Klick.

Och slutligen dags för helt eget fredagsmys för mig. Ligger på soffan och gottar mig. Och älskar livet mitt i kaoset. Det värmer om kinderna och det är weekend. Yes sir!