T A I K U R I

Innan klockan slagit åtta denna söndagmorgon klampade hela familjen in i huset och vi började på.

Skruvade ihop stolar och bord till köket. Minea var en mycket bra medhjälpare här.

Hon fick fortsätta hjälpa till med sandpapper på skavanker. Här jobbade Pekka och Minea med väggen i Mineas rum.

Nu efter att några män jobbat på i huset under dagen är alla väggar mer eller mindre vita. Imorgon fortsätter projektet.

 

Och givetvis, den enda rätta remppamaten, pizza. Så pizzakurirer fick vi också vara. Hela dagen har jag och barnen fått hålla oss undan men vi har haft sällskap. Och ikväll när barnen somnat gick jag en inspektionsrunda i huset. Kommer att bli så bra!

Så här långt har vi kommit nu. Så här sitter jag nu med nycklarna. Har just lagt barnen. Pekka och Robbe jobbar på redan med förrådshyllor. Vi gör nämligen inte som senast, att vi bara slängde in grejerna i förrådet utan desto större plan. Nu har vi en hel del att reda upp, om man säger så. Så det blir hyllor och struktur från början denna gång.

Imorgon börjar också målandet av väggar i huset. Det blir bara vitt nu och så känner in oss på om det ska bli lite Kalklitir framöver. Nya köksbordet och stolarna skickades iväg till huset också. Köket är nämligen det rum där ingen renovering görs. Så om inte männen bygger möblerna ikväll så får det bli morgondagens projekt.

Men ni förstår. Lyckan är stor! Att få nycklarna till vårt eget hus. Det här har vi väntat på. Känslan kan gott beskrivas med en bild på vårt lilla troll från morgonens gung.

Idag plingade det till i telefonen och där väntade meddelandet om att vi får nyckeln till huset imorgon. Det blev liv i mig direkt. Jag måste packa allt nu genast, pronto. Inte för att vi flyttar imorgon. Alls. Flyttdagen med flyttbil, flytthjälp och barnvakt är spikad till nästa fredag.

Att tänka rationellt gick inte. Jag fick fart och fick verkligen känna på hur det var att packa med två barn som ständigt behövde mig samtidigt. Treåringen som på inget sätt kunde förstå att det vi packar ner idag packas upp om en vecka. Så hon hamstrade åt sig alla grejer och vandrade runt med dem under armarna. Plockade upp grejer ur kartongerna och höll på. Plötsligt hade hon hamstrat alla saker ur sitt lekkök och satt i vår säng med alla kippor och koppor utspridda. (Undrar vad man hittar för porslin under täcket i natt.)

Lilleman som inte alls hade någon bra dag idag trivdes bara i min famn. Så det var enhandspackandet som gällde. Jag hade kanske kunnat sluta där. Bara blåsa av hela packningsrumban. Men det som var bestämt (i mitt huvud) skulle genomföras. Och några halvfulla lådor fick vi väl ihop till slut.

Nu gäller det att hålla huvudet kallt eftersom det är många dagar kvar tills allt med flytten är klart. Men ni kan gissa om jag är ivrig inför morgondagen. Huset som väntar på oss!