Idag plingade det till i telefonen och där väntade meddelandet om att vi får nyckeln till huset imorgon. Det blev liv i mig direkt. Jag måste packa allt nu genast, pronto. Inte för att vi flyttar imorgon. Alls. Flyttdagen med flyttbil, flytthjälp och barnvakt är spikad till nästa fredag.
Att tänka rationellt gick inte. Jag fick fart och fick verkligen känna på hur det var att packa med två barn som ständigt behövde mig samtidigt. Treåringen som på inget sätt kunde förstå att det vi packar ner idag packas upp om en vecka. Så hon hamstrade åt sig alla grejer och vandrade runt med dem under armarna. Plockade upp grejer ur kartongerna och höll på. Plötsligt hade hon hamstrat alla saker ur sitt lekkök och satt i vår säng med alla kippor och koppor utspridda. (Undrar vad man hittar för porslin under täcket i natt.)
Lilleman som inte alls hade någon bra dag idag trivdes bara i min famn. Så det var enhandspackandet som gällde. Jag hade kanske kunnat sluta där. Bara blåsa av hela packningsrumban. Men det som var bestämt (i mitt huvud) skulle genomföras. Och några halvfulla lådor fick vi väl ihop till slut.
Nu gäller det att hålla huvudet kallt eftersom det är många dagar kvar tills allt med flytten är klart. Men ni kan gissa om jag är ivrig inför morgondagen. Huset som väntar på oss!
T A I K U R I 