dannipaalosmaa.com
Med popcorn i sina små skålar sitter tre kusiner på rad och kollar in BUU-klubben. En liten mysmagister som växlar mellan mommos och mosters famn. En stor skål popcorn för alla vuxna. Allmänt mysig fredagkväll. Nu blåser det verkligen upp till storm och bara sängen kallar.
Igår blev Leo en vecka gammal. Det här firade vi med det första badet, den första hockeymatchen, promenad, bakning av semlor och besök av mommo (vars famn är guld).
Stor dag med rådgivningsbesök, den första vagnpromenaden och en ordentlig parkstund på tumis för mig och Minea bakom oss. Den sista gången vid mödrarådgivningen för mig nu då (förutom eftergranskningen sedan). Och min hälsovårdare påminde mig om hur mycket jag väntat och väntat på den lille och tänka sig att hela den långa graviditeten nu är över. En graviditet som jag redan glömt. Typ. För inte var det den lättaste tiden i mitt liv på något vis. Kanske rentav en av de tyngsta tider i mitt liv. Men belöningen är så otroligt fin att den långa väntetiden faller i glömska. På alla sätt är den här tiden så unik att man knappt hinner tänka på annat. Allt annat blir liksom mindre viktigt.
Och överst ligger tacksamheten (som jag glömde att nämna i känslornas storm). Varje dag.
Har velat fram och tillbaka med att föra Leo till babyfotografen. Det var ju ingen fin upplevelse med Minea precis. Vi fick fina bilder såklart, men hon trivdes inte alls med att ligga där utan kläder helt ensam. De bästa bilderna var därmed också de där hela familjen poserade. Så kom den femte dagen för Leo, dagen då Minea också fotograferades. Så jag tänkte att what the heck, här har vi inte bokat någon fotograf. Jag lägger honom i mommos gamla tvättkorg från 50-talet och knäpper några bilder när eftermiddagsljuset ligger på i vardagsrummet.
Jag fick en stund på tumis med Leo. Och som jag anat så trivdes vår kalla bäbis inte naken för sig själv i en korg så jag fick vara ursnabb. Några olika ställningar, några vinklar. Men jag fick mersmak för det här. Inte sista gången han får agera modell. Måste passa på nu medan han är stilla.
Wow! Hade verkligen glömt bort hur mycket känslor som finns med när man har ett nyfött barn. Än mindre visste jag om vad det innebär för känsloregistret att ha två barn. För här är det kärlek, lycka, otillräcklighet, dåligt samvete, gott samvete, rädsla, trötthet, pigghet, glädje, irritation och säkert fyrtio känslor till som jag ännu inte satt namn på. Och alla känslor kommer huller om buller och på samma gång. Och de skapar tårar. Herregud att en kvinna kan gråta på den tredje och fjärde dagen. Men idag är det den femte dagen och den känns bättre. Jämnare på något vis.
Och den här syskonkärleken. Som redan nu tycks gå igenom en hel skala av just syskonkärlek. Det är ömhet men också andra känslor på spel. Visst är det mamma som får många av törnarna redan nu. Fortsättning följer.
Hör och häpna! Medan bäbis och jag myste till det (=ammade, besökte barnläkaren och sov) på BB i fredags gick min man och dotter på inredningsshopping. Hem kom de med en juniorstol till dottern. Mycket stolt är hon över att lillebror nu ärvt hennes tripptrapp.
Vilken perfekt kopia av sin syster vår lilla Leo. Ja, Leo [leeo] heter han, vår lilla trollunge. Och hittills är han en sådan stormysare som hämtar lugn och ro i tillvaron. Och så mycket kärlek att hjärtat svämmar över.
