Wow! Hade verkligen glömt bort hur mycket känslor som finns med när man har ett nyfött barn. Än mindre visste jag om vad det innebär för känsloregistret att ha två barn. För här är det kärlek, lycka, otillräcklighet, dåligt samvete, gott samvete, rädsla, trötthet, pigghet, glädje, irritation och säkert fyrtio känslor till som jag ännu inte satt namn på. Och alla känslor kommer huller om buller och på samma gång. Och de skapar tårar. Herregud att en kvinna kan gråta på den tredje och fjärde dagen. Men idag är det den femte dagen och den känns bättre. Jämnare på något vis.
Och den här syskonkärleken. Som redan nu tycks gå igenom en hel skala av just syskonkärlek. Det är ömhet men också andra känslor på spel. Visst är det mamma som får många av törnarna redan nu. Fortsättning följer.
T A I K U R I 
Ja det hade jag också glömt. De där känslorna. Här har det gråtits en hel del, kan inte ens sätta fingret på varför och vad jag kände, det var väl just alla känslor på en och samma gång som du skriver.
Nu efter 1,5 månad börjar känslorna komma också hos storasyster. Trotset har utvecklats till monstertrots, hon kissar ner sig mer och vissa dagar är det gråt och skrik från morgon till kväll, stackarn. För lite sömn, huvud- och nackvärk gör att jag nog inte alla gånger hålls lugn och är den där muminmamman jag skulle vilja vara. Kämpa på där!
Grymt söta båda barnen på bilderna i tidigare inlägg föresten!
GillaGilla
Ja, muminmamma skulle man ju gärna vara men det är inte möjligt alla gånger. Idag har varit ett gott exempel. Men hur ska man hinna få ihop de här sömntimmarna egentligen?
GillaGilla
Minns precis alla de där känslorna så bra ännu. Ibland visste man varken ut eller in och tårarna gick inte att stoppa och ibland inte heller att förklara :) Men det lättar och släpper med tiden! Så söta barn ni har!
GillaGilla
Ja, det har verkligen redan lättat. Nu är det inte alls gråtigt längre. :)
GillaGilla