dannipaalosmaa.com
Jadå! Vi är hemma sedan igår kväll. När ett och ett halvt dygn gått från förlossningen fick vi åka hem tack vare att både bebben och jag var i alla tiders skick. Nej, men alltså vi mår jättebra här. Han äter, sover och är allmänt mysig. Storasyster är så stolt och ivrig och vill bara sköta hela tiden. Och vi föräldrar då? Vi försöker balansera mellan de två barnen. Stolta och allmänt lyckliga är vi givetvis.
Tack för alla grattisar och kommentarer förresten!
Eftersom jag själv inte har något att tillägga och tankarna mest snurrar kring förlossning måste jag än en gång hänvisa till det mest underhållande inlägget jag läst om förlossning. Här. Visserligen är det några år gammalt men tiden bara förgyller det, tycker jag.
Förhoppningsvis det sista rådgivningsbesöket bakom mig nu. Allt tyder på att både jag och bebis är klara nu. Så anytime bebben. Vi väntar på dig!
…kan man låna kompisarnas för en liten stund.
Trots värmen har jag en härlig höstkänsla i kroppen. Äppeldoften när Minea susar förbi med cykelkorgen full av äpplen, höstfärgerna på träden och Pekkas trygga röst när han berättar för Minea om ekollonen och deras uppgifter och när hon sitter där med sina stora bruna ögon och lyssnar noga, trots att det redan är den femte eller sjunde gången hon hör samma historia om ekollonen.
En ny grej i Finland faktiskt. House of lola, som funnits i Sverige i några år har nu landat i Finland som hemförsäljning. Idag tog vi en promenad för att kolla in höstens kollektion hos Kika som säljer dessa finheter. Det finns alltså plagg för damer och för barn från storlek 98/104 och så finns det möjlighet att beställa kläder för män också.
Nå. Ni kan väl tro att jag kunde ha beställt ett och annat igen. Det blev dock den urmjuka gråa kavajen och ett par kanske ännu mjukare svarta byxor till det. Oj. Snart är magen borta och mina nya kläder kommer att komma väl till pass.
Har varit ute nästan hela dagen faktiskt. Lite inne för lunch och sådär. Men annars har vi njutit av att vara ute. Min man tyckte till och med att jag vandrade i rask takt idag. Undrar vad som håller på att hända med mig. Från kvällar och nätter av sammandragningar har vi gått till inga känningar alls. Alltså ja, vanliga rörelser och sammandragningar längs dagen, men inget som skulle tyda på förlossning. Men det är väl inte bråttom heller. Speciellt inte när jag mår såhär bra.
Utöver det vanliga parkhänget har vi idag testat den nya cykelparken. Ännu en bra sak att ha tjugo meter från sitt hem.
