Kategori: Projekt

Jag lovade ju en utvärdering av veckoschemat och här kommer den nu. Här kan ni läsa om hur det kommer sig att vi använder veckoschema och bilder som stöd här.

Synen som möter oss i hallen när vi kommer in och när vi kommer ner för trappan. Både veckoschemat och belönings-My.

Vi har en bok där bilderna finns färdigt klistrade med häftmassa på baksidan. Bara att bläddra, välja och lägga upp på schemat. De bilder som ständigt finns på schemat är hemma- och dagisdagarna samt onsdagens skogsutfärd och torsdagens gymnastikstund på dagis. Dessa är de allra viktigaste för oss eftersom de är orsaken till att vi fixade detta schema överhuvudtaget. Resten av bilderna kommer upp efter hand.

Det som också är viktigt är pilen. Att den pekar på rätt dag. Den flyttar alltid jag så att den färdigt pekar på rätt dag när vi kommer ner på morgonen.

Såhär kan en vecka se ut såhär på måndag. Då man vet en del av veckans program men inte allt. Sådant som är osäkert lägger jag inte upp på schemat innan det blivit åtminstone nästan klart. Minea lär sig allt mer om veckodagarna och har ett allt större intresse för det. På dagis används också schema så hon kände till systemet från början. Vi använder inte bilder för hela dagens program utan bara huvudpunkter.

För tidsuppfattningen tycker jag ändå att det är viktigt att de bilder som läggs upp på schemat är på ungefär rätt ställe under dagen. Jag tänker att vilan är i mitten ungefär. Förmiddagsprogram uppe och eftermiddag lägre ner. Såklart.

Och om jag ska sammanfatta vad vi tycker om schemat så är det faktiskt bara positivt. Alltid lätt att peka på schemat när det blir diskussion om vad som händer när. Ändå lägger vi inte upp lika mycket bilder nu som när vi startade. Bilder hinner inte alltid upp när vi spontanlever. Men så är livet. Inte alltid så inrutat.

Frågor på det?

Tiden rusar iväg och hur jag än fångar stunden och hit och dit med bebben så blir han snart fyra veckor. Och med facit i hand från bebistiden med Minea vet jag att man inte minns något av denna dimmiga tid om man inte dokumenterar. Så jag köpte en likadan bebisbok till Leo som Minea har. Första boken om mig.

För ett par veckor sedan började jag fylla i boken med text och idag har fotoprintern spottat ut några bilder på den lilla killen. Och jag har verkligen satt lite press på mig eftersom Mineas bok är väldigt väl ifylld. Vill självfallet att Leos blir ifylld den också.

Eftersom Minea, nu 2 år och 5 månader, har ett rikt ordförråd tror en ofta att hon förstår precis vad man menar. Hon kan ju upprepa det och så tänker en som förälder att allt blivit klart trots att det handlar om tidsuppfattning. Men så vet en också mycket väl att först en 3-åring förstår innebörden av imorgon (och en 18-åring vet innebörden av ett helt år).

Och när jag nu vet hur viktigt det är att förbereda Minea för vissa aktiviteter, som till exempel frissabesök och hon undrar om det ska hända direkt när hon vaknar från vilan och jag hör mig själv säga att det är på fredagen och flickan upprepar ”fredagen”, så vet jag att det inte riktigt fungerar så. I stället för att varje kväll berätta att simhallen blir av på lördag och jag innerst inne vet att lördag inte betyder något för henne, kan man testa ett veckoschema. Precis vad jag skapat idag.

Och jag måste säga att jag var helt ute med hur jag skulle hitta ändamålsenliga bilder men så efter lite surfande hittade jag den perfekta nätsidan. Kolla bara här. Mycket tacksam för att man kunde få ett så fint material gratis.

Och såhär ser schemat ut just nu. Jag får återkomma med utvärdering när vi testat det en tid.