Hemmalivet

Just idag får jag känslan av att jag vill stanna hemma med barnen hur länge som helst. Inte för att dagen varit speciell på någotvis. Samma ruljans som varje dag. Men på någotvis känns det vemodigt nu. Bebisåret börjar lida mot sitt slut och jag har några ynkliga månader kvar av hemmalivet. Visst längtar jag till jobbet ibland. Men känslan av att det är mer definitivt nu än förra gången jag började jobba efter min mammaledighet gör att det känns annorlunda.

Och när jag nu har dessa tacksamhetstankar starkt i huvudet njuter jag så av de här två när de busar på här hemma. Men att det skulle ta ett dimmigt år för mig att komma till den här punkten, där jag ärligt njuter av vardagen med två barn. Det hade jag aldrig anat.

Söndag

Haft kompisar på besök. Fullt hus både i tältet (som testas inför männens megaviktiga årliga tältresa, den som det talas om ett halvt år i förtid och ett halvt år i efterhand) och inne vid bordet.

Anni hade bakat blåbärskaka också. Nams.

Och jag tvättade fönster i kvällssolen. Det var väl på tiden, må jag säga. Trivseln i vardagsrummet steg med ungefär hundra procent.

Hylla eller byrå?

Det är väldigt mycket inredning på hjärnan just nu. Närmare bestämt är det Stringhyllor eller en maffig byrå som gäller efter att vår lilla byrå som följt med oss länge nu givit upp (visserligen började den ge upp för ett par år sedan men har limmats ihop otaliga gånger). Och nu försöker vi alltså hitta något som skulle vara med oss minst lika länge.

Och så sitter jag ju här med beslutsångesten till på köpet och jag känner att jag nästan varje kväll i två månaders tid nu suttit och googlat samma sökord med samma resultat (såklart). Och just när jag hittat min absoluta favorit så har den slutat tillverkas. Har en stringhelhet i en köpkorg också. Bara ett klick i från.

Mannen på bilden har allt och inget med inlägget att göra. Vi måste ju välja lite babyproof ännu. Eller bara skippa den delen. Syster som hejar på det lite mindre babyvänliga alternativet säger att han växer fort. Sant det också.

Hemma igen

Fullt ös när barnen är hemma igen efter åtta timmar hos mommo och herr S. Det är väl inte så konstigt att hemmet känns tomt och det är ovant att verkligen göra något med fria händer och byxben när de inte är hemma.

Minea fick ändå ro med en ordentlig pysselstund mot kvällen. Och båda barnen somnade gott efter en dag på vift. Förresten älskar jag designletters muggar helt enormt. Alla i familjen har egna. För det mesta står de bara och dammar i Stringhyllan. Men nu har de börjat få användning också. Så härliga!

Inne hos Leo

Pekka och jag har haft en dag på tumis. Brunch, ikea och en massa fix här hemma. Jag kan väl tycka att det börjar vara dags att visa er lite bilder på hemmet så småningom. Har verkligen inte funnits extra ork för inredning eller fotografering denna sommar.

Men nu ska jag visa ett par snabba pics från Leos rum. Tycker att känslan där inne börjar bli mysig. Speciellt med tanke på att han började med en säng och en matta i april.

Köket

Ända sedan vi flyttade in i vårt hus i slutet av april har många saker försökt hitta sina platser. Det finns många hörn och till och med hela rum som inte känns rätt än. Och jag försöker att inte skynda. Jag vet hur onödigt det är att köpa opassliga saker när man inte bott in sig tillräckligt, måla fel och allt det där. Plötsligt har jag dessutom drabbats av någon form av beslutsångest. Vilken är min stiiil? Kan inte komma på det. Många blandade visioner i mitt huvud.

Men låt oss tala om den största drömmen. Köket.

Det är helt okej och jag älskar vårt runda matbord och de stolar vi har till. Men jag ÄLSKAR öppna kök och har jag börjat skissa på det öppna köket som kommer att bli av när tiden är inne.

Tänk er stora kylskåp, frysar och vinskåp. Lådor istället för skåp. Stora skåp som rymmer alla kärl. Inbyggd spis och ugn och allt det där. Vitt, kanske grått, kanske svart. Ni vet. Och den känslan vi hade i vårt förra hem helt enkelt, när köket var en del av helheten.

Detta kommer också att göra den nuvarande matsalen till en del av ett stort kök. Och köket till en del av hela nedre våningen. Inte ett ensamt stackars rum som inte får synas. Nu används matsalen inte alls. Eller ja, Minea kallar det för Legorummet. (Och visserligen kallar hon vardagsrummet för lekrummet). Go figure!

Just nu är jag inne i Pinterestfasen av det hela. Här kan ni se mina köksdrömmar.