Kategori: Barn

Den började ju sannerligen ganska knaggligt hela vår dagis- och jobbvardag. Först fick ju Leo vattkoppor som pågick nästan hela mjuklandningen. Han hann i alla fall landa ett par dagar sedan. I måndags när alla skulle vara redo för jobb och dagis fullt ut vaknade Minea med feber. Igår var hon i skick igen och idag. Halleluja! Alla ute genom dörren klockan 7.20 och iväg mot jobb och dagis. Leo trivs urbra och Minea lika bra som förr. Så skönt!

Nu undrar jag en sak också. Vilka är era bästa ”ladda om efter jobbet”-tips? Tycker att jag känner mig så sjukt trött när vi hela gänget landar hemma. Två trötta barn och en trött mamma. Väntar på mildare temperaturer så att barnen ska tycka att det är skönare ute. Då laddar vi nog ute.

Nå nu! Efter en lång innevecka har lilleman fått vara ute idag. Snön har han varit så fascinerad av när han suttit i fönstret och ååhat över den. Och nu var det inte längre något fönster mellan honom och snön. Nu fick han uppleva den.

Pekka byggde snötunnel med de större barnen. Alla tre lika ivriga.

Där satt det lilla barnet i fönstret och kollade ut på pappa som skottade snö för att vi flickor skulle komma hem med bilen efter jobb och dagis. Världens sötaste syn att mötas av efter arbetsdagen och färden hem genom snöstormen.

Varje dag vill han ut. Men ännu är det för tidigt trots att kopporna torkat ut. Vi tar vattkopporna på allvar på grund av följdsjukdomarna som inte är att leka med men nu ser vi ljust på att Leo ska kunna mjuklanda lite i slutet av veckan i alla fall.

Pudersnön som yrt på hela weekenden har gjort landskapet så vackert. Mest har vi ju såklart tittat på det vackra vita genom fönstret. Små utestunder har vi ändå haft. Framom snölek, pulkåkning och skrinning valde Minea att skotta snö. Gamlamofas flicka. Så vi skottade.

Igår lämnade jag vattkoppsstugan och åkte till stan för att fira en nybliven trettioåring. Nu är trettioåringarnas år igång. Kan bli ett och annat kalas under året, inklusive mitt eget.

Vilken start! Vi kan ta det från början. Gårdagen gick som en dröm. Min jobbdag var just så bra som jag minns jobbet som bäst. Leo trivdes på dagis den lilla timme han mjuklandade där och Minea hade haft en fin första dag på dagis.

Ännu klockan 6 imorse hade jag känslan av att denna dag skulle bli minst lika super. Hade tagit Leo bredvid mig en halv timme tidigare och han låg och sov djupt på min arm. Så mysigt. Sedan steg vi upp. Leo hade fått vattkoppor. Mycket väntat men jättetrist med tanke på mjuklandningen. -30 ºC. Bilen startade inte. Inte heller en halv timme senare. Jag mot busshållplatsen och Minea fick stanna hemma idag trots att hon väntat på sin alla första dagisfredag på stora sidan.

Så kom jag till jobbet och resten av dagen blev fin. Också på hemmafronten hade de haft en lyckad dag. Jess.

På hemvägen var det så vackert. Så skönt att jag fick skjuts med en kollega.

Ännu en minikvällspromenad bara för att det var så himla vackert på allén ikväll. Nu veckoslut!

Det hittills så avlägsna sen i januari är nu här. Imorgon börjar jag jobba igen, Minea återgår till dagis och Leo inleder sin dagiskarriär med mjuklandning tillsammans med Pekka. Stor dag för vår familj imorgon med andra ord.

Jag har försökt fixa och trixa inför dagisstarten. Alla regnkläder, stövlar, extrakläder, mjukisdjur, mappar, foton och what not är nerpackade till dagis. Allt märkt, såklart. Själv har jag börjat på med jobbet för några dagar sedan här hemma för att vara lite up to date imorgon. Ikväll har jag packat om väskan. Från blöjor, pixiböcker och leksaker till jobbväska.

Julgranen åkte ut idag också. Här i området har vi varje år på trettondagen en granbrasa dit alla för sina julgranar. Helt ypperligt system. Så vi har plundrat julgranen och Minea har gått på kalas.

Och vill ni läsa mera om mig och mina dagar så finns en intervju med mig uppe på sevendays. Artikeln hittar ni här.