dannipaalosmaa.com
Så var det dags för höstens första dag hemma med febrigt barn. Den lilla patienten sover och den friska storasystern ligger bredvid honom på soffan. Fina små! Efter veckoslut borta från barnen var det säkert meningen att vi skulle få lite extra tid tillsammans så här.
Om några dagar fyller jag 30. Igår samlade jag mina bästa hemma i vår trädgård. Några kunde förstås inte komma men många var med och firade. Och som vi firade. Min syster och jag hjälptes åt med mat och kakor. Pekka skötte baren med bravur. Det var dans i flera timmar. Stolar och bord behövde snabbt flyttas ner från terrassen så att vi kunde få ett ordentligt dansgolv. Här har vi en kväll jag sent kommer att glömma. Helt, helt underbar!
Ett stort tack till alla som deltog på sätt eller annat. Folk som deltog i gåvor fastän de inte kunde delta. Folk som skickade hälsningar. Barnvakter som ställde upp. Grannar som stod ut. Och alla och allt som gjorde kvällen helt perfekt för mig. <3 Tack!
Nästa weekend fortsätter festligheterna med släkten. Jess!
Leo var lite modstulen när han skulle lämna tillbaka Molly i staden till bibban idag. Hans absoluta favoritbok. Men jag sa att vi skulle låna nya Mollyböcker förstås. Det tänkte inte räcka. Så vet ni. Jag gick och bad om att få tillbaka Molly i staden och undrade om de inte hade en enda annan Mollybok på vårt lilla bibliotek. Jo en till skulle finnas. Och den hittades. Jah! Nöjd liten Leo.
Vid utlåningsapparaten räckte det med att jag slog mitt kort i läsaren. Resten skötte barnen själv.
Efter middagen blev det cykeltur till bäcken. Leo orkade cykla dit och tillbaka. Här talar vi alltså några hundra meter sammanlagt. Så fint för honom!
Jag har gjort lite empirisk undersökning (på inget sätt teoretiskt förankrad!) sedan vi blev fyra i familjen. Vi hade nämligen stora reaktioner hos storasyster när hon fick en lillebror. Och därefter har jag intervjuat lite. Alltså samtalat med mina vänner och bekanta. Och det visar sig enligt denna högst vardagliga undersökning att systrar reagerat på ett syskon i mycket större grad än bröder.
Hur stämmer påståendet in på era syskonskaror där hemma?
När jag tog upp de starka reaktionerna på rådgivningen fick serverat för mig att flickor ända från början av sitt liv förbereder sig på att bli mammor och därför också går in med större känsloregister. Och där stämmer det perfekt in. Vår lilla mamma, redan innan hon fyllt ett såg man hennes mammatendenser.
Nu kör hon omkring på lillebror (som verkligen inte vill vara liten längre) iklädd sin Frozen-jacka som hon själv köpte idag. Antar att hon inte kommer att klä sig i något annat på en tid framöver.
Boom! Där var vi tillbaka i vardagen igen. Barnens första dag på dagis och min första dag på jobbet avklarad. Barnen hade haft det över alla förväntningar. Och jag med.
Till eftermiddagen visste jag att det bara var famnsittande och kramar som gällde som program. Mycket riktigt blev det reaktioner på att vi varit i från varandra under dagen och jag fick stundvis flash backs till vintern då kvällarna under hela januari och februari, de två första månaderna av Leos dagiskarriär, bara gick ut på att gå omkring och kånka på den lilla pojken som ropade mammaaa mammaaa. Men också det gick om.
Idag då? Hon som gick ivrigast in i dagisstarten var absolut tröttast när eftermiddagen och kvällen kom. Självklart! Men vi vänjer oss. Med små steg efter ett långt lov.
Idag blev det en spontanutfärd till Ekenäs. I fredags när vi var där såg vi en reklam över att Sås & Kopp is in town på tisdagen och tänkte nej nej då ska vi nog bara ta det lugnt och förbereda inför dagisstarten. Men imorse tänkte vi just tvärtom. Nu har jag nämligen redan jobbat i etapper hemifrån medan barnen vilat. Så nu behövde vi absolut ännu en sista sommarutfärd.
Helt rätt tänkt. Barnen gillade Sås & Kopp som vanligt. Båda barnen fick höra sina önskelåtar Plättar och ABCD medan jag får vänta på min favorit Bulldog Berndtzon till en annan gång. Självklart njöt jag ändå.
Vet ni förresten hur viktigt det är att bejaka barnens musiksmak? Mycket! Aldrig ska man nedvärdera deras favoritband eller låtar. (Det må vara Räyh! och Boom kah och Let it go, för tusende gången.) Efter att jag själv fick en uppläxning i helgen över varför jag inte ska fanitta Antti Tuisku så förstår jag det ännu bättre. Musiksmaken är en del av människan och visst är det självkänslan som får en törn (speciellt när man är barn) när någon tror att den vet vad som är bäst för en att lyssna eller att inte lyssna på. Så otroligt provocerande för en vuxen.
Hos oss gillar vi därför att gå på konserter tillsammans, uppleva barnens favoriter tillsammans och barnen ska få uppleva vuxnas favoritmusik också. Ibland går det fantastiskt ihop. Som när Rajaton ger barnkonserter och när Raseborgs sommarteater uppträder på Kulturen vid ån där vi just innan hört Mumin och Arne Alligator. Då har vi fullträff på alla punkter. Men när man är nästan allätare vad gäller musik så njuter man av allt, oberoende.
Som avslut på vår Ekenäsutfärd blev det lejonpark för lejonungen och hans vänner på det.
De senaste dagarna har varit så fina. På onsdagen åkte vi spontant för att se Sound of music på Raseborg en tredje gång. Det kanske inte kom som någon överraskning direkt. Det var lika vackert som tidigare. Så glad att vi gick ännu en gång.
På torsdagen var det frissadag och hälften av mitt hår kapades av. Så jag är tillbaka i min korta frisyr igen. Därefter åkte vi iväg till Borgå för Porvoo popfest, främst för att lyssna på Antti Tuisku men också Sanni och Popeda. Sanni hörde jag första gången live och hon hade en fantastisk show. Antti toppade alla förväntningar. Så suverän artist att!
Igår, på fredagen åkte vi lite trötta iväg hela bunten till Ekenäs för lunch, lek och shopping på Lindas outlet! Idag sista dagen om jag förstod rätt.
Till kvällen åkte jag in till stan för att möta upp tjejerna. Vi firade Kiras födelsedag med drinks på Holiday och middag på Lonna. Så fin kväll! Här har vi sommarminnen att plocka fram mitt i kalla vintern.
T A I K U R I 