Kampanjen

Allt sedan Minea var fyra veckor gammal har hon sovit sina dagsvilor ute i vagnen (inte på dagis då). Jag kan inte säga det samma om Leo. Även om jag vet att barn oftast sover bäst ute har det bara inte blivit av. Han har fått sova lite var det nu passat. Han somnar ofta i famnen och läggs sedan i sin korg. Han somnar ofta i bilen och flyttas sedan över till korgen när vi kommer hem igen. Är vi ute så sover han i vagnen. Promenerar jag så sover han i vagnen. Men det har blivit riktigt hackig sömn för hans del de senaste två veckorna.

Så idag startade Sova ute-kampanjen. Att sova ute i vagnen minst en vila per dag. Så i förmiddags fick han lägga sig i vagnen och så sov han 2 timmar och 40 minuter. Därefter åt han och sov en timme till i sin moseskorg. Skönt!

Med andan i halsen

Fatta att jag är hemma med mina barn och ändå känner mig jäktad mest hela tiden. Vad är det för fel? Jag rusar hit och dit som om det vore bråttom på något vis. Men det är verkligen mycket. Det är sällan (aldrig?) som man inte har en tid att passa. Det är amning, mattider, dagistider, telefontider, sovtider, öppethållningstider, rådgivningstider. Och egentligen främst för att få dagen att rulla så smidigt som möjligt.

Tränar medvetet på att gå långsammare, inte springa fram. Idag tränade jag med mycket nöjd bebis på min shoppingrunda. Istället för att plocka upp lunch och ta med hem, satt jag faktiskt ner på café och åt den. Ingen brådska alls.

Mycket väl godkänt träningspass. Don’t you think?

Från noll till hundra

Det känns ganska explosivt här i hemmet för tillfället. Ena stunden är det zen på hög nivå. Alla är glada, skrattiga och gör allt för att alla ska ha det bra. I följande stund, påriktigt följande stund, kan bebis gallskrika, flickan ha TrotsDeLux och föräldrarna försöka överleva med en soppa av olika uppfostringsmetoder. Testa allt liksom. Och så är man tillbaka i zen en stund senare igen.

Små fötter

Att plåta sina barns fötter. Och att ha en vision såklart. Och att försöka genomföra detta utan assistans. Inte någon enkel match. Min dröm var ju att få en så bra bild att resultatet skulle bli en tavla till vårt sovrum. Nu tror jag inte att dessa bilder räcker så långt men det blev ett fint kort i alla fall.

Denna bild valdes till farsdagskortet.

Vi var rätt trötta (och svettiga) när denna tio minuters fotografering var över. Men jag tänker inte ge upp. Med assistans ska detta bli bra. Hoppas ljuset räcker ännu nästa veckoslut.

Farsdag

Även om jag tycker att man ska uppskatta pappor lika mycket varje dag så är det ju alltid kul med en extra dag för fest. Och paket. Så idag sjöng vi upp pappan i huset klockan 7.01.

Mycken möda bakom dessa gåvor. Barnen och jag jobbade hårt med kortet.

Minea hade gjort ett fint konstverk på dagis.

Hurra! Sovmorgon. 7.01. Skämt åsido men Pekka fick faktiskt sova en dryg timme längre än vanligt.

Ser ni vad jag ser? Ett par ögon fyllda av beundran när hon tittar på sin pappa.

Brandchefen och brandchefens pappa. Den lilla mannen lurade också med lite gråt så vi tog in honom efter någon timme ute i vagnen. Men så fortsatte han sin vila en timme till inomhus. Mycket snäll liten man.

Och så farsdagskaffe med tillhörande bullar på det.

Ivern

Fick för mig att ta fasta på Polarn o. Pyrets -20% rea på hela sortimentet. Dagens strategi var att satsa på plagg ur den klassiska kollektionen som typ aldrig annars är på rea. Mycket nöjd med de saker jag köpte. Plagg som barnen verkligen är i behov av. Ikväll har vi valt ut vilka som blir julklappar och vilka som kommer i användning direkt.

Brunch på Min Krog

Blev plötsligt sjukt sugen på brunch imorse så jag föreslog för familjen att vi skulle promenera de några stegen över till Min Krog. Mycket omtyckt idé och en väldigt lyckad familjestund blev det. Förstår ni att vi satt där i 90 minuter(!). Helt lugnt och stilla. Och vet ni vad som är det bästa, förutom att det ligger typ i grannhuset? Att brunchen börjar klockan 10. Vilket innebär att familjen Earlybird hinner äta i lugn och ro innan det är dags för siesta igen.