Slut på weekenden

Vad har helgen fört med sig då? En massa utevistelse som kanske har gjort att vi överlevt denna extrema sömnlöshet. Igår gick vi också på middag hos våra vänner och hade mamma och herr S. här med barnen. En välbehövlig paus för oss.

Idag tog vi några steg utanför dörren och hade en hel happening, Talvirieha, framför oss. Vi började med skrinning och fattiga riddare.

Sedan hände det något som jag inte trodde att skulle hända på länge. Som ni vet är Minea mycket begeistrad av hästar och andra djur. Men varje gång vi träffar på en häst är det totalt nej för att rida. Så efter många nej var vi påväg hem tillbaka. Men så frågade jag en gång till. Och så plötsligt var det ja.

Och upp på hästryggen. Och vilken otroligt stolt flicka som kom tillbaka från sin ridpremiär.

Mellan varven har vi städat och fixat här hemma. Nu märks det tydligt att ljusare tider är påväg. För att ha ett sådant ljus inne halv fem på eftermiddagen är inget man blivit bortskämd med på sistone.

Nåja. Dags för varm dusch och sedan god natt!

Sömn – en lyxvara

På sömnfronten är det definitivt uruselt. Tänder, mardrömmar, stora tankar, insomnia. Ja, vår familj är lite sömnlös nu. Så hos oss är sömnen inte bara en lyxvara utan också en bristvara. Men vi kommer att komma igen. Om sisådär två år.

Rune Bergs namnsdag

Runebergsdagen är här. Plötsligt var dagen här och jag hade inte hunnit baka innan dess. Min pappa brukar ju säga att det bakas runebergstårtor hos oss från nyår till midsommar. Så riktigt har jag inte levt upp till detta ännu. Tror detta blir årets enda sats dessutom. Till näst blir det ju fastlagsbullar på agendan.

Och som ni märker på rubriken så håller Minea fast vid att Runeberg är Rune Berg, som i BUU-klubben. Så i morse berättade Pekka att det är Runebergsdagen och vem Runeberg var. På vägen till dagis säger Minea:

”Titta mamma Finlands flagga är där för att det är Rune Bergs namnsdag.”

Havreflarnet

Det lättaste och snabbaste att baka med sin snabba dotter måste ändå vara ett enda stort havreflarn. I och för sig gjorde vi helt onödigt arbete med att klicka ut smeten i små klickar.

Skrattar fortfarande åt hennes show med det färdiga havreflarnet.

En liten skogsutfärd

Kakao i termosen och termosen i ryggsäcken. Leo i bärselen och alla in i vattentäta kläder. Iget vidare väder men skogsutfärd blev det denna första februaridag. Kojan som ligger nära till hands är alltid en favorit och ett perfekt ställe för kakaopaus.