Fredagen kom

Fredagen kom. Även denna vecka.

Minea som vanligtvis sover två timmar på dagen var inte riktigt nöjd med dagens timme i bilen. Så hon skötte det med att ”vila” vidare i sovpåsen här inne.

Och så spelade vi ungefär tolv varv av ett favoritspel, Hedelmätarha.

Och Pekka tog med sig posten in när han kom från jobbet. Ett kuvert till Minea. Och däri fanns Hoppa på korten. Så vi han Hoppa på en hel del innan middagen var klar. Så lite BUU, bokläsning och kvällsmål på det. Och så var det veckoslut!

Miniroadtrip till Ekenäs

Det blev en förmiddag i Ekenäs. Denna gång hos famo. Det är verkligen full rulle när fyra små kusiner och deras mammor är på besök.

Än en gång fick vi bekräftat att Leo älskar äldre människor så som han sken upp varje gång han fick syn på famo. Tänk. Tycker till och med att det är lite töntigt att skriva äldre om min famo. Hon är inte gammal, tycker jag då. Världens stålfamo.

Som natt och dag

När nätterna börjar påminna om extremsport mer än vanligt. Då undrar man nog om man kunde försvinna på något vis, ge upp helt enkelt, tills morgonen och dagen gryr. När det är dags att stiga upp undrar man hur man ska ta sig genom dagen. Men så har man den där bästa mannen som stiger upp med loppan hur tidigt som helst och de där härliga ungarna. Som inte är de där skrikmonstren som på natten, utan helt vanliga söta barn.

Älskar du mig ännu? tittar den lille frågande på mig med stora ögon på morgonen. Och jag vill bara gråta. Av trötthet och av kärlek. Och så börjar ännu en dag.

Hemma(vän)dagen

Fick sova en stund till på morgonen. Därmed vaknade jag tio i sju. Vem hade trott att det skulle klassas som sovmorgon? Nåväl. När jag tassade ner till familjen fick jag ett kort och en gåva. På kortet fanns både ballonger och simbassänger. Blev så glad. Min familj vet att jag älskar överraskningar.

Så blev det hjärtsmörgåsar till frukost. Gissa hur bra det sjönk i flickan som inte tycker om mat? Super.

Och till kvällen blev det bakning med fröken nej-nej-jag-behöver-inget-förkläde. Mysig stund. Som vanligt är jag nu så trött så trött. Men nu tänker jag sätta på teven och plocka fram chipsen. Lördagkväll. Hjärta.

Den allra första vårdagen

Skulle det här vara ett Muminavsnitt skulle det heta ”Den allra första vårdagen”. Som från ingenstans dök världens härligaste solskensväder med åtta plusgrader upp. Det blev tre promenader och närmare femton kilometer för mig. Däremellan har jag hunnit sänka en hel godispåse också. Perfektion!