När nätterna börjar påminna om extremsport mer än vanligt. Då undrar man nog om man kunde försvinna på något vis, ge upp helt enkelt, tills morgonen och dagen gryr. När det är dags att stiga upp undrar man hur man ska ta sig genom dagen. Men så har man den där bästa mannen som stiger upp med loppan hur tidigt som helst och de där härliga ungarna. Som inte är de där skrikmonstren som på natten, utan helt vanliga söta barn.
Älskar du mig ännu? tittar den lille frågande på mig med stora ögon på morgonen. Och jag vill bara gråta. Av trötthet och av kärlek. Och så börjar ännu en dag.
Lämna ett svar