Första advent
Glad lillajul!
Allt går inte alltid enligt planerna. I ett års tid har Minea väntat på julmarknaden i Ingå och glöggen hos våra vänner efteråt. Men i år var det bara jag som fick åka. Vi har två små med förkylningsrester här hemma. Jag njöt, för första gången på ett bra tag av några egna timmar. Så nyttigt mellan varven.
Till kvällen hade någon liten tomte varit i farten och lämnat paket på trappan (också någon mormortomte hade varit i farten). Barnen fick We are all unique pyjamasar, som jag nog tänkt till julen men som Minea hade ett skrikande behov av redan nu. Som ett härligt tillägg kom det små skjortor med pyjamasarna. Lilly-dockan fick genast på sin. Och vi fick en riktigt fin lillajulskväll.
Redo för lillajul
Nu har vi plockat fram det lilla julpynt som kommer fram före julen. Mys!
Tills cancern skiljer oss åt
Jag kan inte låta det här gå obemärkt förbi. Dokumentären Tills cancern skiljer oss åt måste vara den bästa dokumentär jag någonsin sett. Så gripande, så ärlig, så vacker, så förfärlig, så naken. Jag vet inte när jag senast gråtit så mycket som när jag såg den. Viktig att se!
Se den på Yle Arenan här.
Ps. Plocka fram näsdukshögen innan du trycker på play.
Ett fadderbarn rikare
Det här har varit dagen då en stor dröm gått i uppfyllelse. Vi har nämligen fått ett fadderbarn via Plan. En 8-årig flicka som bor i Kamerun. Pekka och jag har planerat detta i en hel evighet och nu har vi äntligen gjort det. Plan valde ut ett barn åt oss som var i stort behov av en fadder. Det här känns som ett härligt sätt att involvera barnen också. Känner på mig att det här kommer att ge vår familj minst lika mycket som vi kommer att kunna erbjuda vårt fadderbarn och hennes samhälle.
Redan ikväll har vi tillsammans med Minea tittat på kartor över Afrika och kollat var Kamerun ligger. Hon har ritat en egen liten karta på sitt vis. En med bara Findland och Kamerun. Och bestämt att mellan dem kan man nog åka bil. När åker vi?, undrar hon. Och flaggan har vi studerat noga. Snart blir det brevskrivning också. Vi är väldigt ivriga här, som ni märker. En stor dröm har gått i uppfyllelse!
Tjuvstarten
Har nog inte börjat med julgrejs såhär tidigt förut. Nu har vi stjärnor uppe och glöggen och jultårtorna har redan dykt upp som en del av julväntan. Men ibland tänker jag bara I live my day as if it was the last, och om jag då känner för glögg så dricker jag glögg. Inget konstigt alls.
På dopdagen
Vi börjar med en titt i arkivet. För ett år sedan var det dop hos oss. Kolla.
Dopdagen till ära föll Leo i morse pladask på ansiktet på den frusna marken. Nå det blev ju näsblod och skråmor men inget värre. Men overallen såklart. De vita detaljerna var lite, ehum, röda för en stund. Men inget som inte kallt vatten och galltvål skulle klara av.
Våra resterande veckor hemma är lätt räknade nu. Direkt i januari är jag tillbaka på jobb och det känns som om denna höst gått så himla snabbt. Jag har njutit av hösten, verkligen. Och det är väl bra att sluta på topp med detta hemmaliv, antar jag.
Fullt ös från morgon till kväll med de här aktiva typerna. Speciellt den lilla håller en fullt sysselsatt.
T A I K U R I 