These are the days we won’t forget

Det här veckoslutet är verkligen en tid för reflektion. Nyheten om Aviciis bortgång i fredags har knappast lämnat någon helt oberörd. Vikten av att sköta om sig själv och varandra har igen lyfts fram igen. Ikväll kommer vi att se Avicii: True stories dokumentären för att det känns som att den kan avrunda det här veckoslutet.

Vi tar en liten titt på vad vi sysslat med.

1

Igår åkte vi till Lahtis till pappa och Piksu för dagen. Herregud så god mat vi bjöds på. Igår hade jag också ätit allergimedicin i sex dagar och kände mig totalt utmattad. Så läste vi bipacksedeln och jag hade nog fått så många bieffekter på sex dagar. Så idag skippade jag. Vi får se om läget blir bättre.

När vi kom hem köpte vi en cykel halvgratis i andra hand åt Minea. Sen åkte jag iväg till Ammi för att fira hennes födis. Så rolig kväll!

1

Den här söndagen började självfallet med cykling med Karkki. Ja cykeln har slickepinnar på sig och allt. Varv efter varv. Nu har Pekka fixat ny växelvajer och what not och nu ikväll fungerar den som en dröm.

4

Och se på Leo som fått ärva 16″ Pukyn. Mycket nöjd liten man.

5

Leo älskar grönsaker och hjälper gärna till med att skära dem.

6

Och Minea som älskar Karkki (nå både godis och cykeln) älskar också att hjälpa till med bullabak. Här började det vara lite brådis till bollskolan.

7

Och när vi kom hem från söndagsträningen (jag tar en rask promenad medan Minni bollar) var alla bullar gräddade.

Nu redo att lägga barnen och klicka igång dokumentären. Ha en skön söndagkväll alla!

Dagens pocket

Jag gick in på Akademen en sväng idag och jag kunde ha köpt så många böcker. När jag stod med fem böcker i handen fick jag snällt backa bort från pockethyllan betala och hämta hem böckerna till pockethyllan.

1

2

När läsivern slår till behöver man ha flera böcker redo. Och här har vi lite gott och blandat att börja med. Alltid lika spännande att se hur länge det tar att läsa böcker man köpt. För den här högen kan gå på ett par tre veckor eller så kan det ta ett år. Den senaste bok jag läst ut (för tio minuter sen) är Annika Luthers Gårdshuset. Läser den med elever just nu. Så bra tycker jag!

Nu är vi redo för helg här.

En liten paus i solen

Urskön håltimme tillbringades på Nokkalan Majakka. Skönt skönt! Nästan hela Oslo-gänget på plats dessutom. En sjukling saknades dock. Om det är något jag lärt mig under detta år så är det att njuta av nuet. Inte hela tiden tänka sen. Och det här var en sån typisk nuet-grej. En spontan liten fyrtiofem minuter uppe på en takterrass med en bulle i ena handen och en cocis i den andra. Bara så.

1

Brev till Kamerun

Brevskrivardag. Det är dags att skicka iväg en hälsning till vårt fadderbarn i Kamerun. Nu är hon redan 11 år gammal. Vi blir så glada av att få brev av henne och på basen av breven blir hon också glad av våra brev.

Till skillnad från när vi blev Mbakas faddrar för två och ett halvt år sen och vi skickade breven per post, sköts nu all brevväxling elektroniskt. Och helt säkert är det snabbare och mer säkert. Förr kunde man då skicka med lite klistermärken eller glansbilder, vilket inte är möjligt idag. Men nu är det bra mycket lättare och tröskeln lägre att skicka iväg några rader.

1.JPG

Två bilder får man lägga till som bilaga och jag märker att jag ofta smäller dit en vinterbild eller två.

Lägger till en video om Plans fadderbarn Liliane i Kamerun. Den här tittar vi också på med barnen. Det blir lite lättare att förklara läget genom en film.

 

Det mest negativa med ett nytt kök

Alltså när köket sen äntligen blir färdigt efter en köksrenovering och de flesta delarna verkligen är bytta. (Jag tror att de fortfarande ska byta en skåpdörr och en panel på vår ugn men jag orkar inte riktigt ringa efter folk hur länge som helst. Det är ju nu ett och ett halvt år sen vårt kök renoverades.) Då börjar skråmorna dyka upp. Och det är någon i vårt gäng som gjort dem. Och som det harmar.

Nu köpte vi ändå hem en korrigeringspenna och trollade bort skråmorna.

2

Skråmor före korrigeringspenna.

3

Inga skråmor efter korrigeringspenna. Verkligen stor skillnad, skönt att slippa se på alla de där hacken.

1

Mest av allt är jag ändå så glad över det här öppna köket. Före den här renoveringen satt jag verkligen varje dag och planerade renoveringen och fantiserade om hur det skulle se ut utan väggen. Det blev just så bra!

Aaah gården

Så kommer våren med bar gräsmatta och solvarm terrass. Och man minns exakt varför den här boendeformen är den perfekta för oss. Igår hade vi vår första extempore utemiddag med kaveris och idag har vi inte varit inne många stunder.

1

Vyn uppåt från terrassen där syster och jag parkerade oss för någon timme idag medan barnen lekte tillsammans. Urskönt, finns inget att tillägga.

Lilla olyckan och veckans andra namnsdag

1

Namnsdagsbarnet Minea var ivrigt när jag hämtade idag. Macarons var utlovade. Mommo skulle kanske komma på kaffe. Det gjorde hon.

Leo var också riktigt glad trots sin lilla olycka. En stund tidigare hade de ringt från dagis. Ni kanske vet känslan när dagisgruppens namn blinkar på telefonskärmen under jobbdagen. Inte favoriten. För innan man hinner svara så har alla tankar redan rusat genom huvudet. Den här gången hade Leo slagit munnen och vi blev ombedda att låta en tandläkare checka att allt står rätt till med tänderna. Alla tänder sitter på plats så på fredag blir det tandläkarbesök och så är det mjuk mat som gäller några dagar framöver, för säkerthets skull.

Minea är mest rädd för att de ska missa sina fredagspopcorn som hon planerat in sen i söndags när hon såg att vi hade popcorn hemma. Nu väntar vi på tandläkarens utlåtande.

2

Kids som dyker in i bilden när man fotar namnsdagsmacarons.