Efter en lång dag är det alltid bra att avsluta med hela familjen runt matbordet och nybakta semlor som Pekka svängt ihop.
Kärleksförklaringen
Minea har tassat till nedrevåningen först. När jag kommer ner skiner hon som solen.
”Vet du varför du kom ner till mig mamma för att jag älskar dig och jag tycker om dig och här får du yllesockor om du behöver och nu ska vi leka.”
Köket
Ända sedan vi flyttade in i vårt hus i slutet av april har många saker försökt hitta sina platser. Det finns många hörn och till och med hela rum som inte känns rätt än. Och jag försöker att inte skynda. Jag vet hur onödigt det är att köpa opassliga saker när man inte bott in sig tillräckligt, måla fel och allt det där. Plötsligt har jag dessutom drabbats av någon form av beslutsångest. Vilken är min stiiil? Kan inte komma på det. Många blandade visioner i mitt huvud.
Men låt oss tala om den största drömmen. Köket.
Det är helt okej och jag älskar vårt runda matbord och de stolar vi har till. Men jag ÄLSKAR öppna kök och har jag börjat skissa på det öppna köket som kommer att bli av när tiden är inne.
Tänk er stora kylskåp, frysar och vinskåp. Lådor istället för skåp. Stora skåp som rymmer alla kärl. Inbyggd spis och ugn och allt det där. Vitt, kanske grått, kanske svart. Ni vet. Och den känslan vi hade i vårt förra hem helt enkelt, när köket var en del av helheten.
Detta kommer också att göra den nuvarande matsalen till en del av ett stort kök. Och köket till en del av hela nedre våningen. Inte ett ensamt stackars rum som inte får synas. Nu används matsalen inte alls. Eller ja, Minea kallar det för Legorummet. (Och visserligen kallar hon vardagsrummet för lekrummet). Go figure!
Just nu är jag inne i Pinterestfasen av det hela. Här kan ni se mina köksdrömmar.
Balansgång
Såhär långt har tiomånaderskillen kommit nu. Han stiger upp och vandrar i väg med gåvagnen själv. Såklart måste den vara riktigt tung för att det ska fungera. Och nu känns det verkligen som om den lilla bebisen är borta och vi har en stor kille. Där staplar han på och i bilen sitter han numera kapprak efter att vi bytt bilstol och är så nöjd. Vi hade nog inte kunnat göra en enda sommarutfärd med babyskyddet mer. Tio minuter i lutande ställning var för mycket för honom. Men nu. Helt annat ljud från bakbänken. YES!
Det allra lättaste med Leo för tillfället är att vara inomhus så att han kan åla, krypa, gå och vad han nu sysslar med helt fritt. (Eller nå, det allra allra lättaste är att spänna fast honom i vagnen och promenera.) Det lättaste med Minea är att vara ute där hon har lekstuga, spel, pool, cykel och annat kul. Så det är en balansgång såklart.
Om ni undrar vad hon sysslar med på bilden här så är det bara ”Mamma, kolla nu, nu kastar jag som Krösa-Maja.”, när vi spelade mölkky. Nåmen helt självklart.
Bra påhitt
- Mobilblogg
- Bilstolsbyte för barnen = nöjd bilfamilj
- Färgläggningsbok för vuxna a.k.a terapiboken
- Sound of Music nästa år på Raseborg
Pukylinopremiär
Leo fick testa sin Pukylino igår. Ganska roligt tyckte han. Idén fattade han ännu inte alls men han är ju nöjd med det mesta man gör med honom i alla fall. Och såhär ser det ut när P är pappaledig.
Måndag i bilder
T A I K U R I 