dannipaalosmaa.com
Dagisvardagen är igång igen. Efter två och en halv månad hemma är det dags igen. Tänk att lilla loppan nu börjar stora sidan.
O ja. Morgon och eftermiddag motion motion. Efter den superohälsamma och motionsfria sommaren är denna en av de saker jag sett framemot i och med hösten. Motionen. Promenaderna. Och har bestämt mig för att ta allt ut av mina sista månader hemma.
Okej vår familj störs inte direkt av att gå på två olika kalas under samma eftermiddag. Nepp, vi älskar kalas helt enkelt.
Först nu inser jag. Hur mycket det tär på en mamma att inte ha möjlighet att få vara på tumis med sitt barn tillräckligt mycket. Jag kunde lätt räkna de gånger Minea och jag gjort något roligt på tumis under de snart elva månader som Leo funnits. Och att vi gjorde såå mycket på tumis före det. När jag idag var med henne på stranden och vi pratade och inte hade någon annan att rå om än varandra så märkte jag hur mycket jag saknat henne. Saknat det starka hon & jag som vi haft.
Ja ja fest i byn idag. Vi trivdes flera timmar detta år. Älskade att coverbandet 8.8 spelade så tidigt att vi hann höra dem med barnen. Leo ÄLSKADE rock’n’roll. Han klappade och viftade och höll på. Kan ärligt säga att vi lekt rockkonsert hela sommaren vid morgonmålsbordet. Sommarmusiken har gett upphov till extra fiilis. Så man kan väl förstå att han visste precis hur han skulle göra. Och vår hoppeloppa. Hoppslottsloppan.
Lillfamiljen i Borgå idag. Och sanningen är att vi njöt så mycket av vår lilla utfärd. Så fort jag säger till mig att sänka kraven så spelar det katten ingen roll om jag missat typ hälften i skötväskan eller om vi inte planerat utfärden på förhand utan bara vilt från Ja vi tar Borgå idag är i bilen på en kvart. Då blir det allra bäst och mest kravlöst.
Det är exakt det jag håller på med. Min nya kampanj att sänka kraven. Sänka kraven på mig som mamma. Sänka kraven på hur det ser ut hemma. Nu får det vara slut på att hemmet är en prestation. Att livet är en prestation. Och i samma veva ska jag försöka hitta mig som fru och kvinna igen.
Och vet ni vad. Den här kampanjen kommer också att synas här. Bilder kommer jag att ta om jag känner för det. Och blogga kommer att uppdateras i ny kravsänkningstakt.
De högsta kraven ställs av mig själv. Sedan är det ju omgivningens förväntningar också. Särskilt höga krav på den punkten tycker jag att det här eviga jämförandet av barn ställer. Det är bekanta och obekanta som jämför och det tycker jag att bara gör att kraven höjs på allt man gör. Måste säga ifrån.
I tre och ett halvt år har jag nu haft barn. Först ett och sedan två. Och med resten av livet har jag kört på lika hårt som förr. Det går inte. Nu får det bli ändring på det. Småbarnslivet kräver alldeles tillräckligt av mig utan att jag (eller någon annan) är där och höjer kraven ytterligare.
Nu sommardag!
Puss!
Heldag i Puuhamaa. Det hettar om kinderna och man är allmänt mör. Vid sidan om Allsång på Skansen har jag valt ut tusen bilder från dagen. Så hej från familjealbumet bara!
Tack och hej Puuhamaa för denna gång!
T A I K U R I 