dannipaalosmaa.com
Det såg lite annorlunda ut för ett år sedan på vår sushikväll med Lotti och Anttu. Då var det en ständig risk att fälla en sushibit med soja på Leo som låg i famnen medan vi åt. Nu satt han där och åt sushiris och Minea smällde i sig en hel del sushi hon också.
Någon liten minut kvar att delta i utlottningen av namnsmycket. Imorgon drar jag en vinnare.
Minea prenumererar på Aku Ankka Juniori. Och den eftermiddagen i månaden som den ligger i postlådan rusar hon in på tamburgolvet och börjar läsa. På de tio första minuterna hjälper det inte att säga till om ytterkläder eller annat. Hon bara tittar i sin tidning. När hon väl får av sig ytterkläderna vet hon direkt vilken serie vi ska börja med tillsammans.
Blå blå blå himmel idag. Vi har njutit ute ungefär alla ljusa timmar.
Till kvällen åkte vi iväg för att titta på en liten prinsessa, bara knappt tre veckor gammal. Så liten och så otroligt söt. Så fint att få hålla i ett sådant knyte en liten stund. Jag älskar den magiska känslan som finns i ett hem med ett nyfött barn. Otrolig.
Inlägg i sammarbete med MinaNamnsmycken.se
Hurra mina fina läsare! Nu är det dags för en utlottning. I samarbete med MinaNamnsmycken.se lottar jag ut ett valfritt namnsmycke med valfri text och kedjelängd. Det enda du behöver göra är att kommentera här att du är med. Om du vill får du gärna skriva vilket namn/ord du skulle välja om du skulle vinna. Jag är så nyfiken!
Ni kan delta i utlottningen fram till torsdag 5.11.2015 klockan 21.00. Lycka till!
Själv valde jag oui (det franska ordet för ja) och modellen på halsbandet är Carrie. Skulle absolut ha valt mitt namn men jag har från tidigare ett nästan likadant i silver med mitt namn på. Så nu fick det bli ordet som också var Leos första sak att säga, ouuuiiii. Fransosen vår.
Vårt hus är omringat av många lägre hus och från balkongen ser man över många tak. Älskar att sitta där och titta och drömma. Och ikväll var aftonrodnaden så vacker just över de taken.
Oj vad härligt det känns. Har tillsammans med systeri idag plockat ihop en klädpåse till nyfödda asylsökande här i näromgivningen. Vi kanske kan se det som en moderskapsförpackning. Nytt blandat med gammalt. I och med den här påsen börjar de minsta babykläderna vara slut både hos syster och mig. Känns verkligen som slutet på en era, detta. Men jag älskar när våra kläder får nytt liv hos någon annan, och vad är nu bättre än att kunna ge till dem som verkligen behöver.
Lördag. Hela familjen samlad och ingen brådis på morgonen. Croissanterna i ugnen och frukost med till och med saft på bordet. På lördagen kan man spräädä lite. Vi fick också titta på den finaste av aftonrodnader medan vi satt där och åt, pratade och bara var tillsammans. Tänk att hela familjen satt tillsammans vid bordet i en dryg halvtimme. SATT. TILLSAMMANS.
Klockan nio gick vi redan ut och började jobba på gården. Ni vet, buskarna som vi gräver upp just nu, alla löv och kvistar. Borta. Det är väl nu man påriktigt borde anlita en trädgårdsplanerare!
Sedan var det gårdstalko i någon timme innan det var dags att göra sig igång.
Till vår allhelgona hör det att gå till svärfars grav. Önskar bara att han hade fått träffa sina barnbarn. Och önskar minst lika mycket att barnen hade fått träffa sin farfar.
Idag var vi också inbjudna på Halloweenfest hos syrkki.
Snyggt gäng vah? Mamma tog bilden och partyt var igång.
De hade verkligen satsat på halloweentemat med pumpor och allt.
Minea trivdes inte länge som spöke så hon ville föga överraskande vara stor fotbollskille resten av festen.
Här ser ni systeris Köpenhamnshopping, brickan, ni förstår. Hjärta.
Vi blev bjudna på middag och efterrätt i äkta halloweenanda. De här spökmarängerna var så söta och spindlarna så fantastiska. Tack!
När vi kom hem igen och hade tänt ljusen i alla lyktor fick vi besök av en liten bus eller godis-kille som sannerligen lät lite besviken när jag valde att ge honom godis. Han sa att han inte alls hade fått göra något bus. Men jag ville inte ha mer bus idag. Kände att mina egna barn skött den delen redan. Fniss.
T A I K U R I 