dannipaalosmaa.com
Men alltså kolla vad som uppenbarat sig under snön. Vår gräsmatta är helt full av sådana vägar skapade av något djur. Men vilket? Alla naturväktare kan nu briljera med sina kunskaper eller gissningar. Och kommer vår stackars gräsmatta att repa sig?
Tack!
Efter att ha hämtat hem barnen från mamma och herr S. från övernattningsbesöket, efter att Minea gått på kalas och när alla var ganska slut som artister gick vi till skogen. Klättring är ju Leos intresse nummer ett och där fick han syssla med det. Mineas fantasilekar tog fart direkt i skogsmiljön. Rolig liten utfärd.
Vi sparkade igång cykelsäsongen i gårdagens vackra vårväder. Leo inledde starkt med att cykla ut från gården med Pukylinon. I den första vattenpölen vurpade han dock rakt över styret. Stenar på asfalten och Pukylinon är ingen vidare kombination. Det blev ett sårigt ansikte. Efter omplåstring ville han absolut inte ha fyrhjulingen längre, utan bytte ut den mot balanscykeln. Han gick faktiskt några steg med den redan.
Minea, som nog är intresserad av nya saker men som gärna tar det säkra för det osäkra först, började med balanscykel. Efter Leos vurpa bytte hon till sin nya trampcykel. På fem minuter kom hon ihåg allt från förra året och trots den större cykeln gick det bra.
Efter cykelturerna började barnen ivrigt med lekstugan. Minea gjorde någonsorts vårstädning i skåpen och Leo kokade glass i kastrullen. Kocka kocka. Och på tal om hans språk så sa han plötsligt igår: Vill ha, den där. Fyra ord på raken.
Fyraårsgranskningen på rådgivningen, check. Båda barnen fick vaccin också. De kommande två veckorna är fyllda med inbokade tider. Rådgivningsläkare, tandhygienist, utvecklingssamtal. Det mesta såklart gånger två.
Efter rådgivning, dagis och jobb landade vi hemma en stund och tog sedan springtävling på det blågula varuhuset. Leo har börjat springa nu så man får ha riktigt bråttom efter honom.
Nu ska vi ta veckoslut här. Inleder med Parneviks och Sohvaperunat. Lördag och söndag blir riktigt festliga dagar igen. Mars är födelsedagarnas månad.
För fyra år sedan såg det ut såhär och nu sitter vi här tillsammans och äter sushi, flickans favoritmat. Nu är hon fyra år, vår Minea.
I samarbete med Viljamin Puoti.
De här härligt mjuka och finskproducerade kläderna har anlänt till barnen. Vi blev så glada när det var just pandor på kläderna som fanns i paketet från Viljamin Puoti. Minea som helst inte klär sig i klänning om hon får välja, tyckte att den här var härlig så nu väntar hon på att få sätta på sig den igen. Yes.
Inte nog med leggings och klänning. I paketet fanns också ett ursött Domino-spel i trä. En absolut snygging i spelskåpet och ett av de få spel som man kan räcka åt Leo och kan lita på att det håller.
Hur länge som helst kunde den lilla mannen sitta på det lilla bordet och vrida och vända på Domino-bitarna.
Gårdagens födisgåva till Minea pryddes av ett pingvinkort, också det från Viljamin. Behöver jag säga att jag är lite förälskad?
Vad hon har väntat. Och vad vi har väntat på den här dagen med Mineas allra första kompiskalas. Klockan tio i morse kom de då äntligen, de sju kompisarna som Minea bjudit.
Titta vilken förväntansfull flicka när de första gästerna anlände!
Vi valde rätt och slätt att ha ätbart (saltigt, glassbuffé och muffinsar) och ledda lekar. Så först ut efter maten var skattjakt, där tuggisskatten slutligen hittades i tvättmaskinen.
Därefter snurrade vi ballongen och alla gäster fick i tur och ordning ge sina gåvor åt Minea. En fin liten stund. Slutligen blev det fiskdamm och gästerna fick med sig små påsar med en anteckningsbok och en penna. Sedan hade nittio minuter redan gått och barnen gick hem. Barnen var så söta och kalaset omtyckt av den blivande 4-åringen.
Efter barnkalaset hade vi en fyra timmars paus till eftermiddagens kalas. Lunch, dagsvila och kalasförberedelser. Och redo för nästa kalas.
Igen fick Minea alldeles härliga gåvor. Bland annat denna Puky 16″ cykel. Leo fick genast testa.
Som alla gånger på våra kalas är det en salig blandning mellan hembakt och köpebullar. Den gyllene medelvägen hos oss.
Ganska mycket större än den tidigare svarta faran med 12″. Nu kan ni gissa att det är bråttom med våren här.
Ännu igår kväll undrade jag om vi är riktigt krya när vi valt att ordna kompis- och släktkalas på en och samma dag. Men det gick urbra. En hederlig kalasdag att förbereda och njuta av. På onsdagen blir min lilla loppa fyra år. FYRA.
T A I K U R I 