Vinterkläderna framplockade

Javisst! Idag kom de, minusgraderna. Jag var förberedd på att det skulle vara kallt på morgonen, men kanske inte -6. När jag såg det for jag runt som en virvelvind i alla gömmor och lådor med vinteroveraller, -skor, -mössor och -handskar. Såklart fick tunnare kläder också åka med till dagis eftersom eftermiddagen skulle bli varmare.

Vi fick tack från dagis för att Minea var rätt klädd idag. Hon hade haft varmt och skönt på morgonens skogsutfärd. Ännu ett tecken på att man ska klä sig enligt väder, inte enligt månad.

I lugn takt promenerade vi till och från dagis och njöt av den fina morgonen.

House of Lola

Direkt när House of Lola landade i Finland för ett år sedan fastnade jag för märket. Nu har jag nästan dagligen gått med ett par av deras byxor här hemma. Dessutom köpte jag en kavaj då. Mycket skön. Det har inte varit läge för mig att ordna party själv men nu blev det av.

Kvinnorna och kläderna ockuperade vardagsrummet och i en härlig blandning av klädprat, klädprovning, shopping, bakverk och mera prat gick eftermiddagens timmar i ett huj.

 

Bubbles

Det ser ut som såpbubbelväder, det är nästan sommar!, förklarade Minea med stora glada ögon för oss. Visst, visst och ut med bubblorna. Alla burkar.

Där fastnade huset på bild i kvällssolen.

Alltid lika kul med såpbubblor, tycker Minea.

 

Lördagsutflykt

 

Länge har loppan frågat om hon och jag kan gå till skogen. Imorse var det äntligen dags och hon var så glad. Skogen är kanske inte mitt favoritställe, men jag ser det som sådan speciell tid när jag får vara med bara henne att jag hänger i en iskall skog en timme. Vi hade matsäck och piprensare i väskan. Vi plockade kottar och pysslade djur av dem, sedan åt vi och hade allmänt roligt tillsammans. Och hand i hand hemåt igen.

Fredagsleveranser

Dagens första leverans var YOYOn som kom tillbaka från Stockholm. Och vinet, och lakritspiporna och teet som tack för att den fått följa med en familj dit. Kan säga att det blir bra fredagsmys ikväll.

Och sedan kom syster hit en sväng med rosor och munkar. Bara för att.

Så jag menar, visst var det fina leveranser denna fredag. Nu Vain Elämää och weekend.

Bokutgivning: max 30 min

Nu ger Kira Åkerström-Kekkonen ut sin andra kokbok: max 30 min och idag firades det med en bokutgivningsfest på Qhair. Alla gäster bjöds på en god frukost innehållande godsaker ur boken. Precis som boken lovar är det stora smaker med en liten twist – på mindre än 30 minuter. Kira håller fast vid att god mat kan vara hälsosam, och hon har helt rätt. Efter att ha varit på en fantastisk Marockansk middag hos henne i lördags är jag helt övertygad om att hon har rätt.

Låt oss ta avokado-kikärtsröran som ett exempel. Så många goda smaker som smälte samman perfekt. Skulle inte tacka nej till den lite oftare på brödet.

 

Till skillnad från den senaste kokboken har Kira nu fotograferat alla bilder till boken själv. Tänk vilken talang på den kvinnan.

Här har vi en hallon-tahiniyoghurt som vi också fick njuta av. Mättande och urgod.

Vad jag gillar extra mycket med den nya boken? I slutet av boken finns det butikslistor till alla recepten. Det är nämligen ofta där det blir bekymmer när jag ska testa nya recept. Jag minns inte receptet eller alla ingredienser. Nu kan jag snabbt ta en bild på butikslistan eller genast skriva in mängderna i vår OurGroceries app. Nu väntar jag ivrigt på att börja testa recept ur boken.

Tack Kira för en härlig morgon! Måste gråta lite på hemvägen för att Kira och hennes man drar tillbaka till SF imorgon. Love you!

Att bestämma över kameran

Mitt eget fotograferande är en historia i sig. Fram tills jag testade min första systemkamera hos Canon för typ två och ett halvt år sedan var jag livrädd för systemkameror. Efter tre små pocketkameror klamrade jag mig fast vid min Canon G12 ända tills den sa upp kontraktet totalt.

Då köpte jag min Canon 60D. Gick ett par fotokurser och köpte mitt Sigma 50mm/f.1.4 objektiv. Och det har jag kört med. På halvautomatik (AV) nästan alltid. Både för att få snabba bilder när det händer med barnen och för rädslan för det manuella. Och kanske på grund av ett litet ointresse.

Nå idag hade Leo och jag tid för en manuell fotopromenad. Han är tålmodig med mig när jag står där och pratar för honom neeej, för ljust, jo roligt nu blev det rätt, ja ja ja, okeeej annan ISO här, för mörkt och styr och ställer med kameran. Och visst blev resultatet ett helt annat när jag hade tid, ork och framförallt mod att bestämma över kameran själv.

 

Och nu om jag så småningom lär mig att fota manuellt i vardagen också så är nästa projekt påriktigt att lära mig använda ett ordentligt bildredigeringsprogram.