dannipaalosmaa.com
Jag är så glad. För när Minea vaknar och tittar ut på morgonen så kommer hon att få se sin önskedröm. Kusinernas lekstuga som nu är Mineas och Leos.
Ikväll hjälptes fyra män åt och fick den från plats A till plats B (vår gård).
Håll till godo med före-bilderna. Jag tror inte att den kommer att se ut såhär så länge till faktiskt. För nu börjar det projekt jag sett framemot. Att rusta upp ett hus. Om än ett mycket litet hus. Barnens lilla lekstuga.
Så var det då dags att börja måla staketet här. Vi har ju rätt mycket av den varan så det är inget litet jobb. Och alltså med två barn ständigt med är det rätt utmanande att få målat överhuvudtaget.
Så ännu igår kunde vi göra det till ett familjeprojekt, när det inte var så pilligt utan bara stora ytor. Pekka och jag har förresten gått och blivit allt mer lika Parneviks. Inte alls lika coola nej, men väldigt viktiga med att filma vardagen i levande bild, inte bara som stillbilder som vardagen presenteras här på bloggen. Alltid har vi sysslat med filmer på barnen men allt fler minisnuttar görs just nu.
En halv timme innan jag skulle iväg på fest drog jag av mig ABI-verrarna från -05. Ja det är ju tio år sedan jag blev student och precis det firades med vårt ABIgäng i Grani igår.
På förmiddagen fick Pekka måla i fred medan jag och barnen åkte iväg till Angry Birds i Oitans. Igen.
Denna gång med schwester och hennes småkillar. Kul nog stötte vi på denna familj också.
Alla med som vanligt på gården.
Kusiner också och läge på hela tiden med detta gäng.
Och mera arbete. Förbättring av staket så att bollar ska hållas inne på gården.
Där var helgens ungefär tusen utetimmar. God natt världen!
Hemmet är klart för påsk. Gula tulpaner i vasen, några påskkort har droppat in, påskgodiset är framplockat, pashan drar sig i kylen, Minea har hämtat hem påskpyssel från dagis och vi är allmänt redo för fyra dagars ledighet tillsammans.
Här ser ni igen världens snyggaste och i särklass godaste påskgodis. Cloettas chokladdragéer.
Sedan en vecka tillbaka har jag lovat Minea att vi ska pyssla en påskkyckling av en hushållspappersrulle. Varje dag har hon frågat och varje dag har det varit något annat. Men idag tog vi oss tiden strax innan kvällsgröten. Och så hon gillar att pyssla den flickan. Bara att plocka fram material och assistera lite så fixar hon det.
Nu blir det Familjen annorlunda på tv. Och kanske lite gott till. Får jag smaka på den ofärdiga pashan redan. Haha.
Glad påsk!
Idag kom en hemleverans med flyttlådor. Senast igår pratade vi med Pekka om att vi väl kunde packa den första lådan snart. Men båda hade vi kommit till samma slutsats. Att vi använder de grejer vi har i vårt hem. Om vi skulle börja packa något så skulle vi typ behöva rota någonstans långt bak i ett skåp efter något som antagligen redan är nerpackat i en låda. Ännu en skön insikt. Så de där lådorna får nog stå där och vänta ytterligare någon vecka.
PS. Om ni undrar hur det går för fröken och trampcykeln så här en vecka efter att hon börjat så kan jag säga över alla förväntningar. Trodde att detta skede skulle komma till sommaren kanske. Jag laddade jag just upp en snutt på instagram från kvällens cykeltur. Se den här.
Nu ska jag berätta lite mer om huset. Huset är alltså ett fristående hus. Ett egnahemshus i som ingår i ett bolag, vilket passar oss helt perfekt eftersom vi inte direkt är familjen handy man men ändå vill bo i hus. Någon som fixar stuprännorna när de går sönder och någon som fixar kranen när den rinner. Det känns tryggt och skönt, helt enkelt. Här ska ni få se bottenplanen så kan jag berätta lite mera.
Huset är 133m² i två våningar. In kommer man via en inglasad entré. Där finns dörren till ett stort varmt förråd. Sedan in till hall, wc, kök, matsal och vardagsrum. I vardagsrummet finns en öppen spis. Och ut till den egna passligt stora trädgården via en inglasad terrass. På gården finns ytterligare en terrass i nivå med marken, mycket gräs att klippa och en lekstuga. Lekstugan kanske stannar, kanske inte. Det bestämmer de nuvarande ägarna. Gården vätter mot västsydväst. Gården har också staket runt och port mot parkering och gata vilket är så skönt med dessa små.
Upp för trappan till övervåningen. En hall med dörrar åt alla håll. Tre stora sovrum. Minea har redan meddelat att hon vill ha Blixtenrummet. Killen som bor där nu har rätt många Blixtengrejer. Så hon vill alltså ha sovrum nummer ett. Leo kommer då att få bo med henne (Mineas önskan) eller mer sannolikt få ett eget rum. Prinsessrummet, nummer två. Vi föräldrar kommer att ta det största sovrummet. Nummer tre. Ser ni klädrummet där? Något jag verkligen ser framemot att ha. Och så en liten wc till. Och sist men verkligen inte minst. Badrum, grovkök och bastu. Därifrån ut till balkongen. Det känns verkligen lyxigt att kunna stiga ut där efter bastun, hänga ut sitt byke där eller sitta där en varm kväll med en bok när barnen somnat.
Orsaken till att vi förälskade oss i detta hem? Ja. Typ allt som står ovan. Men mest för att det påminner så mycket om vårt nuvarande hem. Känslan är lika. Feels like home to me liksom. Om det är något vi ska förändra? Högst antagligen ska vi måla ett par väggar vid inflyttning men också på längre sikt kommer en köksrenovering att bli aktuell då vi i så fall kommer att fälla väggen mellan kök och matsal. Men här talar vi inte snar framtid eftersom köket är i nästan perfekt skick i dagsläget.
Love at first sight!
Så idag var det den dagen när KUNTO PLUS tidningen fanns i butik. Tro mig, det här var ungefär det sista jag någonsin trodde att skulle hända (okej kanske det sista efter den här egenföretagargrejen som jag plötsligt kastade mig in i). Jag, i en sporttidning. Sex veckor efter förlossning. Ibland undrar jag var självbevarelsedriften är när man hör sig själv tacka ja till en dylik artikel när man för fyra veckor sedan blivit mamma. Så jag var självklart lite nervös för hur slutresultatet skulle bli. Men så tänkte jag på hur många bilder ni alla sett på mig under dessa bloggår och så körde jag bara. Och fint så!
För nu när jag har artikeln framför mig så tycker jag faktiskt den blev superlyckad. Så positiv och saklig. I huvudrollen i artikeln är ju vår Liikkuri. Kanske världens fiffigaste möbel. Vårt vardagsrumsbord, Mineas rutschkana men framför allt gymnastikredskapet. Och nu, under de första månaderna efter förlossning har den varit i min användning mycket oftare än tidigare just för att öppna min onda rygg och mina trötta axlar. Mera om Liikkuri hittar ni på Liigos sida där ni också kan beställa möbeln.
Jag måste säga att det var skojigt det här. Och Katja Keränen som var hemma hos oss för att göra hela artikeln var så glad och positiv. Hon har faktiskt fått mig att vilja testa på yoga också. Så nu ska jag bara hitta rätt ställe.
Bilder som Katja Keränen fotade till artikeln.
Det blev bara kallare och kallare under promenaden. När vi kom hem över bron såg vi den stora och vackra månen och vi kände att vi måste ta vara på den. Så Pekka släpade snabbt ut teleskopet och turvis kollade vi på månen. Mineas första gång. Och alltid lika svinkallt när man sysslar med detta.
T A I K U R I 