Dagen efter

Dagen efter festen är fin på många sätt. Plocka undan. Njuta av minnen från gårdagen. Äta skräpmat. Sola. Läsa. Få hem barnen från övernattningen. Få pappa och mammu på besök med systers barn. Att ha hela yra skaran samlad igen.

Vatten i kannan idag.

Mycket glada systrar.

De här som firade sin sjätte bröllopsdag igår. Hos oss.

Ängsblommorna.

Nu har möbler till lekstugan anlänt. Hur glad blev inte flickan när det fanns docksäng, stolar och bord i stugan när hon kom hem.

En liten picknick i solen.

Nytt gäng runt bordet. Lika fint!

Lekarna i stugan fortsatte.

Teepee i barnrummet

Hela våren har jag pinnat sönder alla bilder innehållande teepeetält på Pinterest. Ja gå in och kolla min Let them be little board. Och diskussionen här hemma har gått ungefär såhär:

Ja, jag fixar det absolut själv. Bara att slänga ett lakan över några pinnar.
Nej nu köper vi ett. Kosta vad det kosta vill.
Pekka gå till Granit efter jobbet.
Hej Granit, kan ni ringa mig när ni har tältet inne igen, min man vill absolut inte gå dit utan att komma ut med ett tält. Ja absolut. Okej då gör vi så. Inget samtal någonsin.
Pekka kan du gå till Granit igen? Resultat: Det kommer kanske in nya tält i augusti. Nej det kan vi inte vänta på.
Skulle det inte vara härligt om vi kunde säga åt barnen ”Äiti on tehnyt teltan teille”.
Efter lekstugeprojektet: Vi beställer ett tält nu!

Klick klick klick. Och så var tältet från Vilac beställt och en vecka senare anlände det. VARFÖR gjorde vi inte detta tidigare?

Nu står det där i Leos rum och inbjuder till mys. Verkligen alltså. Det är läsning (Minea) och bokbitning (Leo) och mammor och pappor som är med.

Lekstugan före och efter.

Visst minns ni? Såhär såg lekstugan ut för tio dagar sedan när den landade hos oss. Gammal men just bra för några års användning till. Barnen fick ärva stugan av sina kusiner som inte längre hade behov av stugan. Så mellan allt regnväder och annat program har jag klämt in två fina kvällar och en fin dag av målning. Skavanker har stugan fortfarande. Ville på inget sätt att stugan skulle se helt ny ut. Den skulle få ha sina skavanker kvar och vara lite vind i knutarna. Men självfallet ville vi att den skulle matcha huset lite, så det blev ny färg inuti, utanpå och en oljad terrass.

Hittills är jag supernöjd med det vi åstadkommit och så glad över att lekarna nu kan komma igång i stugan. Nu är det bara inredningen som saknas. Eller ja, lite har jag börjat, men möblerna saknas ännu helt.

Blommorna och postlådan ger det där lilla extra.

Visst är den gullig denna lilla stuga som bara mäter 130cm X 130cm inuti?

Belöningsdag på Högholmen

Det handlar om belöningar. Och det handlar om upplevelser istället för saker. Systers pojkar och vår Minea har belöningssystemen igång igen. Nu samlar de klistermärken till olika sommarutfärder. Och det bästa med det hela är givetvis att alla barn får följa med när en samlat sina märken.

Melwin var först ut med sin belöningsutfärd till Högholmen.

Vilken dag!

I åtta timmar fick jag måla, fixa och dona med lekstugan idag. Pekka och barnen var mycket bra på att hålla sig undan. Precis vad jag behövde nu. Att ha lite egna projekt. Ibland kom Minea nyfiket fram och sa Wooooow mamma, vad fint det blir! Efter åtta timmar var jag färdig med målandet. Färdig!

Gissa om det var skönt med bastubad efteråt? O ja.

Sedan hann jag faktiskt påbörja ett annat projekt också. Icke-lekstugerelaterat faktiskt. Men det får jag visa en annan dag. Och projekt kan man verkligen säga att det finns nu.

Leo 9 månader

Nu går det fort! Bokstavligen alltså. Idag när han är nio månader tar han sig fram ålande fort som bara vad. Tittar man bort så vet man att han redan är vid någon sladd i något hörn. Och nu minns jag så tydligt att barnvänligt hem inte alls är det samma som babysäkert. Porten har monterats i övre våningen och saker har börjat lyftas upp på högre höjd.

Pratglad som storasyster är han. Han vet väl att man ska hålla låda för att få en syl i vädret i den här familjen. Mamamama, papapapa, tatata (helt tydligt när han tackar för maten) och hehehe när han vinkar. Papapa var det första av dessa, när vi var på resa. Idag pratade han i telefon med mommo. Och han pratade på i ett. Tatata, hehehe, tatata, hehehe och självklart vinkade och jublade han.

Den senaste veckan har han tagit stora steg framåt i utveckligen. Känns som om vi börjar ha en stor kille nu. Härligt!