Nu går det fort! Bokstavligen alltså. Idag när han är nio månader tar han sig fram ålande fort som bara vad. Tittar man bort så vet man att han redan är vid någon sladd i något hörn. Och nu minns jag så tydligt att barnvänligt hem inte alls är det samma som babysäkert. Porten har monterats i övre våningen och saker har börjat lyftas upp på högre höjd.
Pratglad som storasyster är han. Han vet väl att man ska hålla låda för att få en syl i vädret i den här familjen. Mamamama, papapapa, tatata (helt tydligt när han tackar för maten) och hehehe när han vinkar. Papapa var det första av dessa, när vi var på resa. Idag pratade han i telefon med mommo. Och han pratade på i ett. Tatata, hehehe, tatata, hehehe och självklart vinkade och jublade han.
Den senaste veckan har han tagit stora steg framåt i utveckligen. Känns som om vi börjar ha en stor kille nu. Härligt!
T A I K U R I 