Hälsningar från Tallinn
Kategori: Barn
Hemma igen
Fullt ös när barnen är hemma igen efter åtta timmar hos mommo och herr S. Det är väl inte så konstigt att hemmet känns tomt och det är ovant att verkligen göra något med fria händer och byxben när de inte är hemma.
Minea fick ändå ro med en ordentlig pysselstund mot kvällen. Och båda barnen somnade gott efter en dag på vift. Förresten älskar jag designletters muggar helt enormt. Alla i familjen har egna. För det mesta står de bara och dammar i Stringhyllan. Men nu har de börjat få användning också. Så härliga!
Inne hos Leo
Pekka och jag har haft en dag på tumis. Brunch, ikea och en massa fix här hemma. Jag kan väl tycka att det börjar vara dags att visa er lite bilder på hemmet så småningom. Har verkligen inte funnits extra ork för inredning eller fotografering denna sommar.
Men nu ska jag visa ett par snabba pics från Leos rum. Tycker att känslan där inne börjar bli mysig. Speciellt med tanke på att han började med en säng och en matta i april.
Sommarfest
Mycket nöjd publik när Arne Alligator uppträdde på Övidsborg. Leo tycks älska musik. Han sjöng med på sitt vis och klappade händer och flaxade kaxigt med armarna.
Morgonpaddling
Till min förtjusning äger Pekka en gummikanot. Jajamen. Inspirerade av Pikku Kakkonen ville Pekka och Minea ta en paddlingstur längs Sundet. Så när kanoten var i skick gick vi gränden ner och de paddlade iväg.
Vid stranden hade vi träffis.
Vet ni hur orolig Leoman var när han inte alls förstod vart pappa och syster hade tagit vägen när de bara försvann in i vassen. Och hur han vinkade och vinkade när han äntligen fick syn på dem på stranden.
Och glädjen i oroliga lilleman när han fick testa kanoten när vi kommit hem. Där hade de lekplats för resten av förmiddagen.
Köket
Ända sedan vi flyttade in i vårt hus i slutet av april har många saker försökt hitta sina platser. Det finns många hörn och till och med hela rum som inte känns rätt än. Och jag försöker att inte skynda. Jag vet hur onödigt det är att köpa opassliga saker när man inte bott in sig tillräckligt, måla fel och allt det där. Plötsligt har jag dessutom drabbats av någon form av beslutsångest. Vilken är min stiiil? Kan inte komma på det. Många blandade visioner i mitt huvud.
Men låt oss tala om den största drömmen. Köket.
Det är helt okej och jag älskar vårt runda matbord och de stolar vi har till. Men jag ÄLSKAR öppna kök och har jag börjat skissa på det öppna köket som kommer att bli av när tiden är inne.
Tänk er stora kylskåp, frysar och vinskåp. Lådor istället för skåp. Stora skåp som rymmer alla kärl. Inbyggd spis och ugn och allt det där. Vitt, kanske grått, kanske svart. Ni vet. Och den känslan vi hade i vårt förra hem helt enkelt, när köket var en del av helheten.
Detta kommer också att göra den nuvarande matsalen till en del av ett stort kök. Och köket till en del av hela nedre våningen. Inte ett ensamt stackars rum som inte får synas. Nu används matsalen inte alls. Eller ja, Minea kallar det för Legorummet. (Och visserligen kallar hon vardagsrummet för lekrummet). Go figure!
Just nu är jag inne i Pinterestfasen av det hela. Här kan ni se mina köksdrömmar.
Balansgång
Såhär långt har tiomånaderskillen kommit nu. Han stiger upp och vandrar i väg med gåvagnen själv. Såklart måste den vara riktigt tung för att det ska fungera. Och nu känns det verkligen som om den lilla bebisen är borta och vi har en stor kille. Där staplar han på och i bilen sitter han numera kapprak efter att vi bytt bilstol och är så nöjd. Vi hade nog inte kunnat göra en enda sommarutfärd med babyskyddet mer. Tio minuter i lutande ställning var för mycket för honom. Men nu. Helt annat ljud från bakbänken. YES!
Det allra lättaste med Leo för tillfället är att vara inomhus så att han kan åla, krypa, gå och vad han nu sysslar med helt fritt. (Eller nå, det allra allra lättaste är att spänna fast honom i vagnen och promenera.) Det lättaste med Minea är att vara ute där hon har lekstuga, spel, pool, cykel och annat kul. Så det är en balansgång såklart.
Om ni undrar vad hon sysslar med på bilden här så är det bara ”Mamma, kolla nu, nu kastar jag som Krösa-Maja.”, när vi spelade mölkky. Nåmen helt självklart.
T A I K U R I 