Pox.

Här spelar vi i vår nystartade Pox-orkester. Det är Pricken och hennes lillebror och så vi föräldrar. Det är xylofon, maracas, trumma, munspel och blockflöjt. Så ser vi lite på film, byter till att gå upp och spela lite innehockey, leker med tågbanan, nya tåget och det nya parkeringshuset. Julkul hela vägen helt enkelt. Pricken mår riktigt okej faktiskt. Tack till PoxClin för lindringen.

Takkasetet som Pekka fick i julklapp blev förresten helt ypperligt i vårt hem. Materiell lycka för frun också.

Jul, jul, jul.

Nåmen hej hej på er! Hur går er jul i stugorna? Vi kan väl börja med att vi har haft en skön jul här hemma. Vi fick min syster med familj på besök. Ni vet, den allra största och viktigaste traditionen genom alla mina jular har varit min syster. Även om vi rest mellan mamma, pappa och släktingar under barndoms- och ungdomsjular har min syster funnits med mig nästan varje dag av julen. Hon hör mina jular till helt enkelt. Så även i år. <3

Vi har ätit och druckit och öppnat klappar och njutit extra mycket av att ha hela gänget samlat. ÖVERNATTEN. Ni skulle veta vilket fnitter när Minea och Melwin skulle somna i samma rum. Så vi fick fortsätta vara tillsammans idag. Det blev en pyjamasförmiddag när vi bland annat kollade filmen som Pekka gjort om vår gemensamma Rhodosresa i somras.

Dock inte en jul utan sjukdom i vårt hem. Idag vaknade Minea med huvudvärk och stegring. Och där var de. Vattkopporna.

På eftermiddagen åkte vi till famo. Minea och Pekka stannade dock hemma och pausade.

Leo som ännu i somras var rädd för pappas hund Paddy var nu helt begeistrad. Tyckte om när hunden slickade på händerna, nosade och lekte.

Nu är det dags att stänga ögonen. Ännu en fin jul rikare.

Mysfaktor

Vi har testat att ha ved inne tidigare också. Men det har inte riiiktigt fungerat med vår lilla kille. Igår tog vi in ved igen inför julbrasan och hör och häpna, veden har fått vara ifred. Kanske vi så småningom kan börja plocka fram den mysiga delen av inredningen igen?

Grankulor är inte handbollar

Ja ja! På lördagkväll köpte Pekka en gran och i går klädde vi den. Det var ungefär lika avslappnande som att handla julmat med två barn dagen före julafton. Leo som är en bollfantast kastade omkring grankulorna som om han varit på handbollsträning. Minea hängde upp pynt runtom i granen medan jag svansade runt granen med ljusen. Pekka sprang mellan oss alla och redde upp allt trassel och mosade kulor.

När granen väl var klädd lugnade sig situationen och den har faktiskt fått vara i fred. Nå, vi har kanske lite diskuterat att kulorna är inte är handbollar, men annars har det gått bra.

Små tomtar.

Solskenspromenad

Blå himmel hej!

Vi hann faktiskt ut och fånga de sista solstrålarna, när barnen vilat klart. Länge sedan jag haft med kameran ute och faktiskt hunnit fota lite också.

Det är ombytta roller mellan varven här. Leo vill absolut stå på ståbrädan och Minea får köra gåkärran. Ingen är intresserad av att sitta (förutom jag då kanske).

Nu vill hon vara med på bild igen, efter en lång period av nej tack till kameran.

Så går han några steg med kärran.

Men släpper och går nu också ute med stor koncentration.

Att krypa går så fort så det kan man ta till mellan varven. Gullunge!

Onsdagsgöra

Leo var så ivrig när han fick besök av sin egenvårdare från dagis. Han pratade,visade och lekte. Och när hon gick vinkade han länge efter henne. Så om några veckor är de redo att börja sina dagar tillsammans. Och sådär annars har han klättrat över högt och lågt som vanligt.

Och asiasta kukkaruukkuun, från det ena till det andra, så har min amaryllis fått så vackra blommor, och flera får den. Har troligen aldrig tidigare haft en amaryllis. Nu fick jag en vit av mamman. Hur snygg?

Dagens väder var ju fint. Varje gång Minea ser en rodnad på himlen läser hon upp ramsan ”Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slaskig hatt.” Och så funderar hon om det är morgon eller kväll. Man bara, jo jo, kväll. Klockan tre. Så en vacker natt borde vi ha framför oss i alla fall.