dannipaalosmaa.com
Vappen och första maj kom och gick! Och vad kul vi hade. Igår började vi med 30-årsfest i Ingå. Vappenvädret och sällskapet var det bästa!
Syster med familj var hos oss övernatten och idag var det full fjong från klockan 5.45. Vi lyssnade självklart på när våren sjöngs in i Kaisaniemi. Den här gången hemma på vår gård. Så fantastiskt väder även idag.
Efter barnens vila blev det den traditionsenliga sillisen hos morbror.
Tack och hej för denna gång favorithelgen!
Vi fick sol idag! Så bra avslut på arbetsveckan.
I vapptider kan man få hem struvor.
När en liten man cyklar rekordlångt och blir trött. Då behövs mamma (=famnen). Och mommos famn fanns där.
Det är inte hemskt långt vi orkar cykla nu med Leo på cykel så det blev bäcken idag igen och vi nöjde oss med det och cyklade hem tillbaka.
Den lilla flygplansfantasten.
Och så avslutade vi med brandmansleken.
Jag minns tiden när jag vandrade minst tio kilometer varje dag. Leo i vagnen och Minea på cykeln. Den tiden känns ganska avlägsen. Men idag har jag igen tretton kilometer på mätaren och hoppas att min majmånad ska innehålla flera sådana dagar. Har åtminstone alla förutsättningar för det med jobbschemat.
Dagens kvällspromenad var urskön och jag visade mitt favoritställe för promenadsällskapet.
Sata salamaa och en massa andra Antti Tuisku låtar dånar ur högtalaren. Barnen stojar på trampolinen. Njuter. Det är glada rop. Föräldrar och två barn spelar brännboll. Självklart på fullaste allvar. Men det är ljud. Och det är rörelse och glädje på vår gård idag. Och det känns som att resten av byn är stillsam. Men vi stojar. Säkert populäraste grannarna idag. Yes?
Så nu står den där i hörnet av gården. Trampolinen. Igår kväll byggdes den i exakt alla väder som är möjliga i april. Och imorse var vi genast klara att hoppa. Ivern var stor. Lite trivselregler satt vi också tillsammans upp.
Det blev ytterligare två trivselregler. Inte ropa! Ha roligt!
Vårens första kvällsmete. Och en liten fingervisning på hur sommaren på stranden kan komma att bli med lejonungen och hans syster. Det kan bli bråda tider, tänker jag.
Ja alltså! Nu har magsjukan svept förbi. Den drog med sig alla med god procent. I vår familj självklart 100%. Men nu är vi över på andra sidan och har haft våra dagar i hemmakarantän. Så ni förstår att det enda rätta var att avboka loppis och allt annat skoj som var på gång för weekenden och bara sunka ner oss i sjukstugan och drömma om bättre dagar.
Idag har vi varit ute. Den sista dagen hemma finns enligt mig till för att försäkra sig om att alla helt säkert äter ordentligt (liksom dagen innan), allas magar är i bra skick och att man klarar av alla vanliga sysslor. Annars har man inget ärende till jobb och dagis följande dag. Två extra dagar hemma är ingenting! Ta dem. Respektera alla andra.
Och medan jag skrev in alla viktiga berättelser i vår tioårskalender såg jag att vi för ett år och en dag sen fick nyckeln till huset. Och för ett år sen började vi på med lite målning. Tänk. Ett år. Och där står vi nu och spelar petanque hela gänget. Leo som var så mini när vi flyttade in. Nu kastar han lillen så långt han kan och vi andra kastar kulorna. Fullt ös. Älskar vardagen!
T A I K U R I 