dannipaalosmaa.com
Glad första maj! Här sitter jag och lyssnar på Akademen på radio.
Vi tar en titt på gårdagen. En härlig kväll ute på terrassen med kaveris. Barnen tog små avstickare till matbordet mellan trampolinhopp, fotbollsmatcher och lek. Våra timmar tillsammans gick allt för fort. Men så bra timmar!
Om en stund ska vi vara redo för sillis hos morbror. En tradition som hållit i sig hur länge som helst. Ha en fin dag alla!
40 dagar kvar till vår resa. Och förutom att fundera på hur ett helt läsår ska avslutas inom 39 dagar, max, så har jag allt oftare börjat drömma mig bort till Medelhavsvärmen. Det känns bra att ha Mallis på intågande.
Can’t wait!
Försiktigt börjar vi förbereda gården för sommarsäsongen. Och vi inledde starkt på Plantagen igår. Hur kan det gå åt så många pengar på så få minuter där inne?
Ballongerna redo för vappen!
Ingen större överraskning att det blev en Vainu-ballong för Leos del. Det är faktiskt det tredje året på raken som vi har en Paw patrol ballong här hemma till vappen.
Måste berätta lite om vilken roll Paw patrol – Ryhmä hau spelar i vårt liv just nu. Alla familjemedlemmar har valt eller blivit utdelade en roll i Ryhmä hau. Leo är Rolle, Minea är Samppa, Pekka är Riku och jag har blivit tilldelad rollen som Robokoira. Jag är nog den som är minst insatt i Paw Patrol i vårt gäng men barnen har sagt att jag är Robokoira eftersom den bara väntar i bilen. Tror att de hänvisar till dagisfärderna.
För tillfället ekar det bara Likuuuuuu och Lobokoilaaaaa i hemmet. Och säger man Minea och Leo så är den yngsta snabb med att påpeka att man måste säga Samppa och Lolle. För det är Leo som är ivrigast och viktigast med att se till att alla håller sig till de ”rätta namnen”. Någon ordning får det väl vara. Och visst går morgonrutinerna väldigt smidigt när Riku ger order om att Samppa och Rolle ska komma och göra det ena och det andra och Robokoira bara väntar i bilen. För det är just ungefär så det funkar en vanlig morgon, eller hur?
Det här veckoslutet är verkligen en tid för reflektion. Nyheten om Aviciis bortgång i fredags har knappast lämnat någon helt oberörd. Vikten av att sköta om sig själv och varandra har igen lyfts fram igen. Ikväll kommer vi att se Avicii: True stories dokumentären för att det känns som att den kan avrunda det här veckoslutet.
Vi tar en liten titt på vad vi sysslat med.
Igår åkte vi till Lahtis till pappa och Piksu för dagen. Herregud så god mat vi bjöds på. Igår hade jag också ätit allergimedicin i sex dagar och kände mig totalt utmattad. Så läste vi bipacksedeln och jag hade nog fått så många bieffekter på sex dagar. Så idag skippade jag. Vi får se om läget blir bättre.
När vi kom hem köpte vi en cykel halvgratis i andra hand åt Minea. Sen åkte jag iväg till Ammi för att fira hennes födis. Så rolig kväll!
Den här söndagen började självfallet med cykling med Karkki. Ja cykeln har slickepinnar på sig och allt. Varv efter varv. Nu har Pekka fixat ny växelvajer och what not och nu ikväll fungerar den som en dröm.
Och se på Leo som fått ärva 16″ Pukyn. Mycket nöjd liten man.
Leo älskar grönsaker och hjälper gärna till med att skära dem.
Och Minea som älskar Karkki (nå både godis och cykeln) älskar också att hjälpa till med bullabak. Här började det vara lite brådis till bollskolan.
Och när vi kom hem från söndagsträningen (jag tar en rask promenad medan Minni bollar) var alla bullar gräddade.
Nu redo att lägga barnen och klicka igång dokumentären. Ha en skön söndagkväll alla!
Brevskrivardag. Det är dags att skicka iväg en hälsning till vårt fadderbarn i Kamerun. Nu är hon redan 11 år gammal. Vi blir så glada av att få brev av henne och på basen av breven blir hon också glad av våra brev.
Till skillnad från när vi blev Mbakas faddrar för två och ett halvt år sen och vi skickade breven per post, sköts nu all brevväxling elektroniskt. Och helt säkert är det snabbare och mer säkert. Förr kunde man då skicka med lite klistermärken eller glansbilder, vilket inte är möjligt idag. Men nu är det bra mycket lättare och tröskeln lägre att skicka iväg några rader.
Två bilder får man lägga till som bilaga och jag märker att jag ofta smäller dit en vinterbild eller två.
Lägger till en video om Plans fadderbarn Liliane i Kamerun. Den här tittar vi också på med barnen. Det blir lite lättare att förklara läget genom en film.
Så kommer våren med bar gräsmatta och solvarm terrass. Och man minns exakt varför den här boendeformen är den perfekta för oss. Igår hade vi vår första extempore utemiddag med kaveris och idag har vi inte varit inne många stunder.
Vyn uppåt från terrassen där syster och jag parkerade oss för någon timme idag medan barnen lekte tillsammans. Urskönt, finns inget att tillägga.
T A I K U R I 