Naturligt

Höstlov för många idag, så även för syster och hennes killar. Så idag har vi firat en riktigt äkta höstlovsdag med en massa tid i naturen. Inledde dagen i Noux. Wow det var kanske lite väl backig runda för vagn och små cyklister men alla skötte sig väl och hejade på varandra.

Ordnade lite spänning för mig vid siestan och lät barnen sova tillsammans på verandan. Det funkade ju finfint.

Avslutade dagen med lövkastning.

Isande vind och röda kinder

Vi tog oss ut hela familjen innan BUU. En av de viktigaste BUU-dagarna när Bärtil står på tur. Minea missade ju en hel del utevistelse med febern på weekenden. Så idag var glädjen stor när hon fick klättra och leka ute i kylan medan hela resten av familjen stod och hejade på.

Första kompisbilden

En liten Leo (fyra veckor) och en liten W (en och en halv vecka). Den första kompisbilden på dessa små.

Hittills har vi inte varit på så långa utfärder med vår lilla bebis men idag tog vi oss ända till Ingå till Ammi och lilla W. Så fantastiskt att ha små killar i samma ålder. Ja alltså nu är ju Leo dubbelt äldre än W då, men det varar ju inte så länge.

En favoritstund

Så ofta jag bara kan promenerar jag efter Minea från dagis. Redan ifjol visade det sig vara dagens allra bästa stund. Promenaden hem från dagis. Då hinner man prata om allt och inget tillsammans. Idag hann vi med en massa prat, butiksbesök, vila (självklart ska det vara lika för storasyster som för lillebror), lek bland löven och postgenomgång. Plötsligt hade denna promenad tagit oss en dryg timme.

Dagisbilden – då och nu

Tänka sig att så mycket händer på ett år. Tänk så mini hon var när hon började sin dagiskarriär för ett år sedan. Och tänk att hon ser ut som en skolflicka i år. Men samma, världens sötaste unge.

Att försöka förmedla en känsla

Om jag igår tyckte att jag var världens supermamma så kan jag säga att jag idag varit motsatsen. Ganska nära botten. Gud vete vad det hände i natt men jag vaknade(?) som en zombie och det redde aldrig upp sig under dagen. Och den här dagen har varit därefter. Ett busfrö. Och en bebis som bara tog ett långt sovpass på eftermiddagen. Däremellan bara vaket. Och så jag, som faktiskt känt mig svimfärdigt trött, totalt utmattad hela dagen.

I förmiddags testade vi detta alternativ på verandan. Ingen hit. Barnet var hungrigt.

Varje gång han lades ner i korgen vaknade han. Ingen sömn i korgen idag.

På eftermiddagen vaknade denna flicka alltför tidigt från vilan. Så vi byggde pikapika om vagnen till duoläge och drog ut på en långpromenad.

Och det var den långpromenaden som gjorde susen för liten bebuli. Så kunde han då äntligen sova ute i tre timmar.

En bok ska det bli

Tiden rusar iväg och hur jag än fångar stunden och hit och dit med bebben så blir han snart fyra veckor. Och med facit i hand från bebistiden med Minea vet jag att man inte minns något av denna dimmiga tid om man inte dokumenterar. Så jag köpte en likadan bebisbok till Leo som Minea har. Första boken om mig.

För ett par veckor sedan började jag fylla i boken med text och idag har fotoprintern spottat ut några bilder på den lilla killen. Och jag har verkligen satt lite press på mig eftersom Mineas bok är väldigt väl ifylld. Vill självfallet att Leos blir ifylld den också.