Kategori: Barn

Hon är ju verkligen som klippt och skuren för att vara storasyster, vår unga dam. Hon sköter och fixar, klarar mycket själv, är hjälpsam, är språkligt duktig och är en hjärtlig och snäll dam. Så många fina kvalieter som verkligen uppskattas. Så kommer mitt MEN. Dessa kvaliteter gör också att vi kräver att hon ska fixa saker själv, blir mer självständig och så småningom kan hjälpa till. Och hur vet man då när kraven blir för höga på en sådan storasyster? Jag tror och hoppas att vi är på god väg med den balansen.

Som hon också själv säger är hon både liten och stor på samma gång. Så sant.

Loppans sista dagisdag innan jullovet idag. Nu har vi både en del ledigt på tremis, barnen och jag, men också en del hela familjen. Jullovet inleddes med glögg och bullar hos Malin ikväll. Ljuvligt, tack!

Det är ju en viss lejonunge som fyller tre månader och därmed hela tretton veckor just idag. Hurra! Så skön bebis är han fortfarande. Så småningom börjar jag skönja en dygnsrytm faktiskt. Helt plötsligt. Väckning vid 6-7 beroende på storasyster, vakentid ungefär en timme i taget, vilorna under dagen varar 1-3 timmar. Och godnatt blir det mellan 19.30 och 20.30. På natten vaknar killen två, tre gånger för att tanka mat.

Att ligga i famnen har blivit ett stort Nej tack! Helst ska han vara så upprätt som möjligt titta runt. Han följer på ett helt nytt sätt med vad som händer i rummet. Men i famnen vill han ju mycket gärna vara. Pratglad är han också. Han testar vilka olika ljud han kan åstadkomma. Och så när den där vakentimmen kommit till sin ände ska han direkt vid första pipet läggas i sin korg eller kläs på och sättas i vagnen. Då slocknar han nästan på direkten. Fantastiskt.

Bestämd är killen främst med maten. Det ska vara mat direkt när det börjar kännas så, med ungefär två timmars mellanrum. Och största idolen? Självfallet Minea. Han älskar henne verkligen. Är han lite pipig så är det bara att fråga om loppan kommer och prata lite. Problemet löst.

Någon nyfödd är han inte längre. Men fortfarande en liten liten som gillar famnen allra bäst men som också börjar intressera sig för omgivningen.

Den lilla flickan har ju titt som tätt växtvärk och säger rätt ofta att hon har ont i benen. Idag med en helt ny förklaring dock.

Minea: Jag har så ont i benet.
Jag: Ja, du har växtvärk.
Minea: Nej, för att jag har sovit för mycket på dagis.

Jahaja.

En liten tomte som sov igenom hela familjecaféets julfest i förmiddags.

Små tomtar som ser till att maten är klar när pappa kommer hem från jobbet. Inte alls vanligt hemma hos oss.

Och gladtomten som fortfarande älskar det där lilla biet.

Visst var det länge sedan jag tagit en vagnpromenad med lillis. Han har ju inte sovit i sin vagn på ett par veckor. När jag såg den blå himlen tog jag tag i saken och oj oj vad jag njöt. Kanske det perfekta vädret där ute idag.

Vilken skillnad! Att vara hemma med friska barn i jämförelse med de sjuklingar man umgåtts med de senaste veckorna. Barnen och jag har haft det riktigt gemytligt faktiskt. Morgonen började med koja, läsning och de där eviga retrobrillorna som Minea envisas med att jag ska ha på mig när jag läser.

Och hur lycklig var Minea när vi fick en postavi som var riktad till henne och Leo? Mycket. Så jag hade en stolt flicka som tog emot paketet och en mycket lycklig flicka när hon såg vad som låg däri. Ett spel till henne och kläder till Leo. Allt det hade min gudmor skickat till dem. Vilken härlig överraskning!