dannipaalosmaa.com
Har idag haft finbesök av två gravida bloggkaveris. Linda och Elin. Här fick de ha ett litet privat loppis och fynda kläder till deras små. Och om ni är intresserade av att fynda bland dessa små kläder så föreslår jag att ni tar er till Nella & Nuttu där jag har bord nr 82 från och med onsdag 21.1 och en vecka framåt. Prissättning blir veckoslutets projekt.
Minea var shoppingassistent. Tack för besöket!
Alltså jag måste säga att den bästa mammaaccessoraren någonsin är solbrillor. Man kan ju till och med lura någon med att man ser fräsch ut. Bonus är det ju att solen skiner så att man kan ha på sig brillorna OCH se något samtidigt.
Jag menar när jag inte hade barn undrade jag ofta varför mammor gick med solbrillor morgon, middag och kväll efter den första vårdagen. Sol eller ej. Men så fick jag barn och kom till insikt. De bar dem inte för att skydda ögonen, nej, de bar dem för att skydda andra från deras ögonpåsar.
Ja, egentligen var det väninnan som sa det ikväll när jag satt här och svettades. ”Kul med förändringar som syns.” För plötsligt sitter jag här med mörkgrå mattor i mitt vardagsrum. Det är ju ganska långt ifrån det jag ser framför mig när jag tänker på vårt vita hem. Jag ville ju verkligen ha grått och så såg jag Anna-Lenas lista om att white on white är out. Och så tänkte jag: Go for it bara! And so I did. Neeej, nu låter jag som PH Ylva. Men so be it. Kan tydligen inte hejda mig med swenglishen ikväll. Ursäkta.
Så ja, nu har jag ett vardagsrum som inte känns som mitt. Om ni kan få se en bild? Näj, för Linn har rätt om kräsenheten gällande dagsljuset. Så bilden får bli till imorgon, eller annan valfri ljus dag.
Annars har jag ju också shoppat. Små nya(!) kläder till Lejonungen. Och Mineas overall anlände idag. Vilken dröm! Så visst är jag nöjd. Men mattorna. Vilken jäkla tur att förändring är bra. Men ni vet, inte så ofta jag känner för förändring i hemmet. För trivseln är viktigare än förändringen. Men jag vet vad jag kommer att gilla med dem. Att det inte gör något hur mycket vi än släpar våra svarta strumpor på dem. För förstår ni vilket det största problemet med ljusa mattor är? Inte barn, inte mat, inte vin. Utan strumpor. Strumpor som är rena men blir smutsiga i smutsiga skor. Golven må vara rena, tvättmaskinen må tvätta rätt. Men skorna tvättar vi aldrig. Så nu ska jag gå och släpa lite på mina mörka mattor. So long!
Tänk att han fick nya kläder vår lejonkung.
Vid morgonmålsbordet allt som vanligt. Pekka läser upp nattens NHL resultat för Leo och Minea och jag försöker hålla upp någon egen diskussion under tiden. Redo för en ny dag!
Själfallet fanns det en förklaring till Mineas extrema frusenhet igår. Febern som knackade på i natt. Synd att inte barn behöver ligga på soffan och vila sig särdeles mycket när febertermometern visar 38,1. Själv är man ju helt veto veks bara av vakandet under natten. Men vi vuxna klämmer in vitlökstabletter och diverse förebyggande droppar och har bestämt att vi inte tänker bli sjuka. Punkt.
Det har blivit rätt stor grej av barnkläderna här hemma på sistone. Storlekar rusar förbi snabbare än vi hinner med. Ärvde ju en hel del kläder till Leo av hans kusiner och nu står lådorna hos oss. Favoriter hinner bli små innan vi hinner märka att han bytt storlek osv. Är lite lycklig över att det nu jämnar ut sig lite. Så småningom börjar Lejonkungen använda samma storlek mer än några veckor på raken.
Nu är det också dags att börja plocka bort allt smått till försäljning. Nästa vecka blir det nämligen loppisbord på Nella&Nuttu. Bara några enstaka favoritplagg kommer att sparas.
Som ni vet är en stor del av barnens kläder köpta i second hand. Ofta tycker jag att dessa är lika bra som nya. Men visst märks det på många av Leos kläder som han nu har i användning att han är den andra, tredje, fjärde eller femte användaren. Då är räddningen den lilla noppmaskinen (finns till exempel på Clas Ohlsson). Idag körde jag med den över en mycket välanvänd Po.P windfleece overall. Och visst blev den as good as new, bara tusen gånger mjukare än en ny.
Det kanske sista jag trodde att jag skulle göra var att bli företagare. Men nu har det hänt. Jag är nu enskild näringsidkare, som det så fint heter. Och det bästa är att det helt kallt gick igenom när jag skrev blogg som bransch. Där har vi det. Så nu är jag i första hand företagare inom bloggbranschen.
Och livet fortsätter ju precis som vanligt. Jag hemma med mina små och allt det där. Bloggen ändrar inte även om jag kanske drömmer lite större än tidigare.
Som om inte här vore företag nog? *blinksmile* *hjärta*
T A I K U R I 