Där mitt bland tårarna som bara fortsatte att rulla ner för mina kinder efter blogginlägget jag skrev igår, tog vi ett beslut. Att det skulle vara slut på nattamningarna från och med nu. Det rådet fick jag igår på rådgivningen också, så beslutet var lätt. Vi hade väl egentligen tänkt vänta de fyra veckorna till, tills Leo skulle ha ett eget rum i det nya hemmet.
Men vi beslöt att vi kör direkt. Varför vänta? Och det gick bra! Han somnade efter 19 som vanligt. Klockan tre började han vakna men med ett antal (kanske fem) nappinstoppningar mellan klockan tre och sex somnade han varje gång om. Och klockan sex var det morgon som vanligt och morgonmjölk blev det direkt.
Trots att jag inte sovit mycket mer än vanligt kände jag mig så mycket bättre än igår. Mycket tack vare att jag inte suttit där och ammat mitt i natten men ännu mer tack vare att jag skrev blogginlägget igår. Och hela dagen har jag stundvis gråtit. Men nu på ett mer hälsosamt sätt tack vare era fina kommentarer som rullat in i jämn takt under dagen. Ni är fantastiska! Tack!
Idag fyllde jag till och med plåtburken med fröknäcke. Skönt med lite energi!
T A I K U R I 