Jag jobbar nästan konstant omringad av andra människor. Vilket jag älskar! Allt som oftast suktar jag efter social kontakt och undrar hur jag skulle överleva på en arbetsplats utan att umgås med folk. Eller jag har faktiskt testat att jobba på LukiMat med översättningsarbete och att skriva teori om läsinlärning på svenska. Det var sannerligen ett ensamt arbete och ibland jobbade jag på café eller på stranden för att träffa folk. Åtta timmar ensam om dagarna var verkligen inte min grej. Alls.
Nu när jag alltid är omringad av andra människor, både på jobbet och hemma packar jag ibland iväg mig supersnabbt efter lektionerna och jobbar hemma ensam innan jag hämtar barnen. Sen är jag redo för att umgås igen.
Men ofta känns det som att det är ”på låtsas” när jag jobbar hemma även om jag sköter viktiga jobbärenden då. Underligt nog säger mitt samvete att jag borde ha barnen hemma när jag är hemma. Men jag jobbar på det. Det är helt okej att de leker ute på dagis med sina vänner medan jag jobbar färdigt. Vem vill se på en mamma som knäpper på datorn? Reaktionen blir ändå nästan alltid att klättra över och trycka på tangentbordet.
Nåja, nu har jag jobbat klart för idag. Dags att hämta lopporna. Redo för umgänge igen.
T A I K U R I 