Tänk att lejonungen bott utanför min mage så länge redan. I snart sju veckor. Det är konstigt att tänka sig att vi haft detta bebisliv såpass länge. Att jag ammat i 47 nätter (okej, inte hela nätter, men ni vet) när det egentligen känns som fjorton. Och att det ändå känns så totalt naturligt detta. Som om han alltid funnits hos oss. Idag hade han rådgivningsläkare. Måtten skrevs 5085g och 58cm. Också annars är allt i skick. Han är ju världens snällaste lilla bebis.
Såhär ser han ut när han pratar:
Och såhär när han visar hur hälsovårdaren sträckte ut benet för att mäta:
All good.
T A I K U R I 
ja alltså hur KAN tiden gå så otroligt fort?! Vi var på en viktkontroll idag med Milea (hon blir 7 veckor på torsdag) och hon vägde 4870 (Vi måste hålla koll eftersom vi ska höja hennes medicin med vikten).
GillaGilla
Ja, jag fattar inte. Men Leo blir ju sju veckor på torsdag. Blir inte Milea 8 då? :)
GillaGilla
Vilken perfekt bild du fått på en primär reflex som alla små bebben har i Leos ålder. Motsatt arm och ben är böjd och den motsatt sida är sträckt dit huvudet är vänt (näsan pekar).
GillaGilla
Se där. Varje dag lär man sig något nytt :)
GillaGilla
Tycker han påminner mycket om din systers pojkar, speciellt på sista bilden! :) Och sockersöt é han.
GillaGilla
Du tycker det ja. Ibland ser jag också små likheter mellan Leo och Milton :)
GillaGilla