En förlossningsberättelse

Tisdag 16.9.2014

Ja. Den beräknade dagen är här och sammandragningarna blir smärtsamma men inte ännu regelbundna under dagen. Redan den andra dagen som Pekka jobbar hemma faktiskt. Nätterna har ju varit olidliga redan nu. Det är rådgivningsbesök och det konstateras att bebben är helt fixerad och riktigt lågt nere. Till kvällen ringer jag mamman. Hon skulle nog få komma till oss och hon anländer vid 21.30. Sammandragningarna blir hårdare och kommer tätare (med 5-6 minuters mellanrum). Jag ringer förlossningen en första gång vid 22. Panadol och dusch som smärtlindring i första hand.

Det blir onsdag 17.9.2014

Vid midnatt avtar sammandragningarna, eller kommer inte så tätt längre egentligen, så jag lägger mig. Det har mamman och Pekka redan gjort en timme tidigare. Minea har nog på känn att något är på gång i hemmet eftersom hon gråter och sover ovanligt oroligt mellan kl 0.30 och 02. Klockan 02 tilltar värkarna och blir tätare igen. Vankar i nedre våningen i stället och klockan 4 ringer jag Jorv en andra gång. Vi får komma in. Klockan 4.30 blir det hjärtkurva och inre undersökning. Öppen en centimeter men svårt att säga om förlossningen är igång eller ej. Men gissa bara om värkarna avtar så fort vi kommit in? Jadå. Vi får ett vilorum ”Nisses kansli” och vilar faktiskt en timme. Min enda sömntimme denna natt. Klockan 07 tar vi själva beslutet att åka hem med frasen ”Jag hoppas att vi ses nästa natt”, av barnmorskan.

Mamman får åka till jobbet och Minea för vi till dagis som vanligt. Vi sover ett par timmar. Men inget annat är som vanligt. Väldigt bra mellan värkarna men de fortsätter komma med 10-15 minuters mellanrum hela dagen förutom på eftermiddagen, då kommer de mer sällan. Mamman kommer direkt efter jobbet igen. Parklek för dem. Och jag som mår bäst av frisk luft bestämmer mig för att vanka ut till parken där jag ser mamman och Minea samt våra vänner. Pekka följer med såklart. Det är ingen fröjd med promenad precis och nu har värkarna blivit allt mer smärtsamma. Hela gänget vill att vi ska föda i natt såklart.

Klockan 20 är värkarna täta och smärtsamma. Helt av annan kaliber än tidigare. Kommer med 4-5 minuters mellanrum och håller i sig för evigt känns det som. Ringer Jorv och förklarar situationen. Samma barnmorska i telefon som vi träffade natten innan. Hon säger att de har stängt dörrarna på grund av att de har fullt och därmed lär det bli Barnmorskeinstitutet för oss. Dusch och Panadol så att jag ska stå ut. Ringer en halv timme senare till Jorv igen. Läget oförändrat där. Men så säger barnmorskan att jag ska vänta lite. Hon diskuterar läget med någon intill och så får vi klartecken i alla fall. Tack vare att vi varit inne natten innan och de vet att förlossningen är igång. Så vi packar iväg oss och säger till mamman att vi inte kommer hem utan bebis denna gång. Fem minuter efter vårt samtal med Jorv har också Barnmorskeinstitutet stängt dörrarna.

Klockan 22.02 blir vi inskrivna av Heidi Renman (måste name droppa! Bästa barnmorskan!) Samma som vi träffat natten innan och som jag talat med i telefon. Halleluja! Hjärtkurva och inre undersökning. Nu 3 cm öppen. Får värkmedicin instucken i muskeln. I väntan på epiduralen som kan läggas vid 4 centimeter. I förlossningssalen (den rosa nr. 1, viktig info), får jag lustgas också.

Det blir torsdag 18.9.2014

Klockan 00.55 blir det epiduralbedövning. Och min kropp skakar sinnessjukt mycket minns jag. Men jag gör systematiskt som de säger. Jag är klar i huvudet denna gång också, inte alls så borta som vid förra förlossningen. Jag ligger som en arg katt med ryggen utåt som jag blir ombedd och får bedövningen. Halleluja för andra gången! Ett skänk från ovan verkligen. Där, mitt i förlossningen ligger jag och tänker på hur Superwoman jag trodde att man skulle vara när man föder. Liksom ligga där och pinas. Vilket jag verkligen gjorde den första gången. ”Klarade mig” med endast lustgas i Gud vete hur många timmar. Och nu, tack vare att någon annan visste bättre fick jag vila! Sova! innan jag skulle få mitt barn några timmar senare.

Klockan blev 01.35 och hinnorna spräcktes och vattnet gick. Vi gissar födelsetid. Pekka drar till med 02.20 och jag med 04.43. Vi vilar vidare. Klockan 02.50 är jag 9 cm öppen. Får påfyllning av bedövning. Nu kan bebis komma när som helst. Men bebis tar tid på sig. Klockan 04.25 känner jag att det börjar trycka nedåt (mer än tidigare alltså). Och krystningsskedet börjar kl. 04.33. Tre värkar. Tre minuter. Pojken är ute kl. 04.36. Moderkakan ute kl. 04.45. Inga stygn. Ingenting. Bara en ny stor enorm kärlek till vårt gallskrikande barn. Som skriker och skriker. Ända tills han får kläder på sig och blir inpackad en dryg timme senare. Efter det har han gallskrikit en gång. Här hemma.

Medan jag duschar badas, vägs och mäts pojken. 3905 g och 52 cm.

Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på den här förlossningen. Så ödmjuk. Vår barnmorska var den bästa. Så om du Heidi (eller någon som känner Heidi) läser detta. Ett stort tack!

Och vården efteråt var fin. Klockan 7.15 åker vi upp till avdelningen där jag får morgonmål nummer två. Jag får en sängplats vid fönstret. Avdelningarna är såklart proppfulla men jag har tur med rumskamraterna. Två söta kvinnor som förlöst en och två nätter innan mig. Vi får besök av Pekka och Minea på dagen och på kvällen av mera familj.

Följande dag. När det gått 1,5 dygn från förlossningen får vi åka hem. Barnet mår bra, mamman mår bra. Dags att börja livet i ett hem med fyra invånare.

25 reaktioner på ”En förlossningsberättelse

  1. Åh, tårarna rinner här då jag läser. Tänker förstås på min förlossning och vår pojke som föddes bara knappt 2 månader sedan. Barnmorskeinstitutet är 5 minuter från oss men det var fullt, så vi hamnade till Jorv. Den bilresen är inget jag vill uppleva igen, fy. Stort grattis ännu och fint kämpat!

    Gilla

    1. Förstår dig! Och så tänker jag på folk som har ännu längre väg och fattar inte hur de klarar bilresan. Den sista värken i bilen var så otroligt galen. Vi har ju 15 minuter till Jorv bara. Så skönt att vi fick åka dit trots allt.

      Gilla

  2. Alltid lika rörande att läsa förlossninggbeskrivningar. Vi hade också turen att få Heidi Renman då vår kille störtade fram. En barnmorska med 15 års erfarenhet från Ekenäs, bättre en så kunde det ju inte ha varit!

    Gilla

  3. Vi fick vänta en hel lång dag i Nisses kansli innan det blev ett i sista minuten planerat snitt. Ut kom en liten Nils, lämpligt nog :)

    Gilla

    1. Och utdraget kändes det verkligen! Att det aldrig kom igång ordentligt liksom. Men sedan till slut kändes det ändå rätt fort. För förlossningsavdelningsdelen var ju prima i detta fall!

      Gilla

  4. Åh! Älskar att läsa förlossningsberättelser! Kanske för att det kommer sååå massor med känslor och minnen tillbaka efter egna förlossningar. Och TUSEN TACK för boktipset du delade med dej! Har både fått gråta och skratta. En av de bästa böcker jag någonsin läst. Sååå värt sina ynka 5,50€ på Adlibris!

    Gilla

  5. Grattis till killen :D
    måste komentera angående bilresor…… två förlossningar gjorda, båda på jorvs, två bilresor från Hangö…….. första killen född 12.6.2010….. 12 dagar efter att Ekenäs bb stängt……..
    den förlossningen gick på 8 timmar från första värken hemma…… 23:15 på jorv, född 03:50
    Andra gick vattnet 22:15 hemma, född 2:05…… så 3:50 tog det…….. bilfärd ca 2 timmar före man var i bilen med allt
    Båda gångerna skulle jag ha gett min högra arm att kunna stanna i Ekenäs och haft möjligheten att ha barnmorskorna därifrån……
    men bra förlossningar blev det för det…… men …… ett tredje kommer inte……vi lär inte hinna till bb om det går på samma sätt och ambulansen/bilen vill jag inte uppleva.
    ni hade verkligen tur att få åka till jorvs fast de redan stängt där men skrämmande att barnmoskeinstitutet hade samma läge……..
    varför kunde inte Ekenäs ha kunnat få vara kvar?

    Gilla

    1. Tack! Ja, vi får vara tacksamma att vi fick åka till Jorv i alla fall. Tänker mycket på just Hangöbor och hur det ska gå framöver när också Lojo är hotat. Urk.

      Gilla

  6. Det gick ju smidigt sedan när förlossningen först tagit tid på sig. Ni hade tur som fick kunde föda på Jorv. Min väninna berättade att något tag här alldeles nyligen var det bara Borgå bb, som tog emot föderskor då det var fullt på alla sjukhus i huvudstadregionen. Möjligtvis var det just då er pojke föddes.

    Gilla

  7. Vi har också haft turen att träffa Heidi, när vår äldre pojke föddes i Ekenäs. Hon var precis det jag behövde, stöttande, peppande, mjuk men ändå där för att ge en spark i baken när man ville ge upp och gå hem. :) Bad tyst att hon skulle ha varit på jobb när den andra förlossningen skulle sättas igång, då på Jorv, men det blev inte så! Grattis Danni till er fina pojk!

    Gilla

  8. Grattis till babyn och tack för att du delade med dig! Så bra att slutet på förlossningen blev så mycket bättre än den långdragna starten.
    Jag födde vår dotter på Jorv förra veckan, också i den rosa förlossningssalen nr 1, och det blev en mycket positiv upplevelse. Vi hade inte samma barnmorska, men hade också turen att få en jätteduktig barnmorska som dessutom var mycket trevlig och talade bra svenska.

    Gilla

    1. Yhyy! Jag läste också nu förlossningsberättelsen själv och kände direkt babydoften och började lipa! Förstår din längtan. Snart är den lilla ändå här och ni får börja ett helt nytt liv tillsammans. Jess. Kram

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s