Den viktigaste saken nu. Dockan. Den ska skötas hela tiden. Man kan knappt göra något utan att dockan är med. Jag får typ gömma henne under mattkanten för att flickan ska glömma henne mellan varven. Men ja, dockan är viktig. Så idag, liksom igår tog vi ut 90-tals dockvagnen ur förrådet och Minea fick ta ut dockan på promenad. Och visst är det mycket bestyr med att ha en liten docka med sig.
Upp med suffletten, ner med suffletten, upp, ner, upp, ner.
”Dockan ser glad ut, mamma.” ”Jo, visst.” ”Dockan höver nappen.” ”Nu dockan ser glad ut.”
Men inte trivs dockan i vagnen hela tiden. Nej, nej. ”Mamma skuffa kärran, Minni bära dockan.”
Och när man då äntligen kommer in från den här promenaden full av med- och motgångar med den lilla dockan så ska dockan kläs av. ”Mamma, kan hjälpa Minni? Dockan kakkat blöjan.” Och så måste hela dockan självfallet under kranen i lekköket. Och såhär fortsätter det hela kvällen lång. ”Dockan hunglig”, självfallet just när Minea själv ska lägga sig. Den unga damen har ganska långt fattat galoppen med hur det är att ha en liten bebis.
T A I K U R I 
Så härligt!:) Måste vara spännande att få följa med och se hur leken utvecklas. Tänk en så avancerad lek redan med många tankar i huvudet på en liten flicka:)
GillaGilla
Du har så rätt. Jag slutar inte förundras. För igår kom hon hem från dagis och sjöng ”Happy böööltdej tuu juuud”. ;) Haha!
GillaGilla
Om man bara visste hälften av allt som försiggår inne i huvudet på de små. De funderar en hel del.
GillaGilla
Ja precis. Det finns så många tankar där inne. Ibland undrar man nog inte alls varför nattsömnen också tar skada.
GillaGilla
ojojoj-ojojoj ett sån’t besvär man har att vagga o vyscha o vyscha lillan sin :) En härlig dockmamma!!!
GillaGilla
Bra beskrivning! Det är verkligen ett enda sjå. Just nu ligger dockan nerbäddad i fotöljen med en dyna för så att hon inte ska falla. Och filten på såklart. Huhhu!
GillaGilla