T A I K U R I

Jag har gjort lite empirisk undersökning (på inget sätt teoretiskt förankrad!) sedan vi blev fyra i familjen. Vi hade nämligen stora reaktioner hos storasyster  när hon fick en lillebror. Och därefter har jag intervjuat lite. Alltså samtalat med mina vänner och bekanta. Och det visar sig enligt denna högst vardagliga undersökning att systrar reagerat på ett syskon i mycket större grad än bröder.

Hur stämmer påståendet in på era syskonskaror där hemma?

När jag tog upp de starka reaktionerna på rådgivningen fick serverat för mig att flickor ända från början av sitt liv förbereder sig på att bli mammor och därför också går in med större känsloregister. Och där stämmer det perfekt in. Vår lilla mamma, redan innan hon fyllt ett såg man hennes mammatendenser.

Nu kör hon omkring på lillebror (som verkligen inte vill vara liten längre) iklädd sin Frozen-jacka som hon själv köpte idag. Antar att hon inte kommer att klä sig i något annat på en tid framöver.

Boom! Där var vi tillbaka i vardagen igen. Barnens första dag på dagis och min första dag på jobbet avklarad. Barnen hade haft det över alla förväntningar. Och jag med.

Till eftermiddagen visste jag att det bara var famnsittande och kramar som gällde som program. Mycket riktigt blev det reaktioner på att vi varit i från varandra under dagen och jag fick stundvis flash backs till vintern då kvällarna under hela januari och februari, de två första månaderna av Leos dagiskarriär, bara gick ut på att gå omkring och kånka på den lilla pojken som ropade mammaaa mammaaa. Men också det gick om.

Idag då? Hon som gick ivrigast in i dagisstarten var absolut tröttast när eftermiddagen och kvällen kom. Självklart! Men vi vänjer oss. Med små steg efter ett långt lov.