T A I K U R I

Här fick vi en oönskad hemmadag. Alltså hemmadag är ju en bra grej men när orsaken är magsjuka så är det lite mindre okej då. Vi brukar ha magsjuka runt påsk så nu var det dags igen.

Vi har sått påskgräs. Förhoppningsvis hinner det bli lite grönt inom en vecka.

Loppan hade trubbel med en liten sticka som åkt djupt in under huden. Vi fick blöta och pyssla med den längs dagen. Mellan varven testade vi också husmorstipset att lägga en skiva rå potatis över huden så att potatisen skulle strama till och dra ut stickan ur huden. Det kanske hjälpte lite på traven i alla fall.

Under eftermiddagen och kvällen har tankarna såklart gått till det tråkiga som hänt i dag och tidigare i veckan. Med barnen får man ändå leva i stunden hela tiden. Bara här och nu. Sköt om er alla!

…sometimes I don’t.

Jag har börjat springa lite med syster och jag trodde faktiskt inte att jag skulle trivas så mycket med det. Mest trivs jag faktiskt med tanken att jag kan springa. Och så kommer vi ut tillsammans, kan umgås och träna på samma gång. Jag har alltid varit en promenerare och älskat snabba spurter och korta sträckor löpning men med noll uthållighet. Så nu tränar vi det. Mål: att orka bättre med vardagen och att klara ett 10km lopp till hösten.

Väntar helt otroligt på att få ta våra middagar ute på terrassen igen. I väntan på det blev det en tumislunch med Pekka på söndag inne. Heelt okej.

Annan bra söndagskänsla: rena lakan.

Att flyga drake en onsdagkväll efter lång arbets- och dagisdag är kanske lite mer tålamodskrävande än vad som finns i tålamodsreserverna den stunden. Alla vill flyga drake och framför allt vill alla kunna flyga drake. Men det är inte så lätt.

Lillebror springer och drar draken efter sig och den skrapar i asfalten, storasyster river i svansen samtidigt. Sen ger hon upp och börjar cykla och bergsklättra istället. Jag reder ut knutar och Pekka är den enda som slutligen lyckas med att flyga drake. Då har redan lillebror simmat i ett dike och storasyster cyklat halvvägs hem.